Söndag 18 Apr
Stockholm

Högstadieelev: "Därför orkar vi ungdomar inte med skolan"

Olivia Lindroth Steinwall
Olivia Lindroth Steinwall. Foto: Jonathan Stenbaek

"Dagens ungdomar är inte lata och otacksamma - det finns andra anledningar till varför vi inte orkar med skolan" skriver Olivia Lindroth Steinwall.

Kommentera (14)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Olivia Lindroth Steinwall går i nionde klass på Håstensskolan i Varberg.

Kunskap är ingen börda. Att gå i skolan är ett privilegium. Utbildning är en gåva.

Visst stämmer det? De flesta ungdomar i Sverige har en fantastisk möjlighet. Att få utbilda sig, i minst tio år, helt gratis! Med ett mål näringsrik mat om dagen, lektioner, en MacBook Air samt tillgång till skolsköterska, bibliotek och kurator. Att klaga på detta – låter det inte helt sinnessjukt? Jo. Och det är det. Därför ser man så ofta samma svar när ungdomar klagar på skolan:

’’Kunskap är ingen börda.’’ Nej, kunskap är ingen börda. Både kunskap och utbildning är helt fantastiskt. Men det finns annat som inte känns riktigt lika bra alla gånger:

Att gå upp klockan sex på morgonen, trots att du suttit upp halva natten med läxor, plugg och en stressklump i magen som nästan tar kål på dig. Att stå framför spegeln och kämpa varje morgon för att se tillräckligt bra ut, för att man ska kunna möta dagen med självförtroende och för att känna sig accepterad. Att cykla iväg till skolan, oavsett om det är solsken, regn eller snöstorm ute. Att sitta still i en bänk, i ett kvavt klassrum, med dunkande huvudvärk, i flera timmar. Att kämpa så hårt man kan men aldrig riktigt så att man är fullt tillräcklig. Att bli betygsatt efter en skala som sällan ger dig det du vill ha, hur mycket du än har jobbat för det eller själv tycker att du förtjänar det. Att, i mångas fall, behöva utstå drama, utfrysning och mobbning. Att jobba så hårt att du uppfyller 15 av 16 A-kriterier, men att ändå bara kunna se ett B i ditt terminsbetyg.

Att känna dig fruktansvärt dum och utpekad inför klassen för att du inte riktigt förstår det som du förväntas förstå. Att förväntas vara på topp samt utvilad, glad och social varenda dag. Att få höra av skolan att du inte är tillräckligt social om du inte umgås med tillräckligt många i klassen på fritiden. Att ha idrott tre gånger veckan och att inför alla behöva visa dina fysiska färdigheter, som kanske inte alltid är riktigt lika bra som alla andras. Att någon mäter och skriver upp hur snabbt du springer ett visst antal meter eller hur långt du kan kasta en tung klump. Att sedan duscha inför alla andra och byta om, ofta på kort tid. Att aldrig bara vara tillräcklig utan ständigt känna sig jämförd med alla andra. Att behandlas på ett visst sätt för att du är tjej (eller kille).

Att sedan sättas på prov genom att du får en penna, ett papper och en timme på dig att skriva ner allt. (Och efter den timmen så värker både handen, ryggen, axeln och nacken, det vimlar bokstäver och siffror framför ögonen på dig och migränen dunkar i bakhuvudet. Trots det så hann du inte få ner allt det som du pluggat in under sömnlösa nätter och sega eftermiddagar. Det som du pluggat in bara för att få se det där A:et på ditt papper). 

Att cykla hem igen, uppförsbacke, återigen oavsett vad det är för väder. Att inte ens vara ledig när man kommer hem utan ha ett berg av läxor och plugg som det bara är att sätta igång med. För man vill ju prestera. Man vill ju bara vara duktig.  

Så, om någon klagar på skolan, så är det inte kunskapen de klagar på. Inte nödvändigtvis utbildningen, datorn eller det gratis målet med mat. Så svara inte med ’’Kunskap är ingen börda’’. För det tycker nog ingen.

Olivia Lindroth Steinwall 

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (14)
Kopiera länk
Dela