Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Reality check: har vi det så dåligt i Sverige?

- 09/10/2014, 09:01 -
En bild på Jahongir från en att av sjukhusen vi besökt. Jahongir är cp-skadad och får hjälp med rehabilitering tack vare stöd från Operation Mercy.
1 av 13

En bild på Jahongir från en att av sjukhusen vi besökt. Jahongir är cp-skadad och får hjälp med rehabilitering tack vare stöd från Operation Mercy.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Elev från den enda skolan i Oktosh. Oktosh är en liten by utanför staden Kuhjand.
2 av 13

Elev från den enda skolan i Oktosh. Oktosh är en liten by utanför staden Kuhjand.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

En bild på Benjamin och hans lillasyster. Benjamin drabbades av polio och nu får han möjlighet till rehabilitering på lokala sjukhuset.
3 av 13

En bild på Benjamin och hans lillasyster. Benjamin drabbades av polio och nu får han möjlighet till rehabilitering på lokala sjukhuset.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Ramziddin. En handikappad man som trots alla motgångar med visst bidrag från Operation Mercy lyckats starta och driva en liten syateljé med anställda handikappade kvinnor.
4 av 13

Ramziddin. En handikappad man som trots alla motgångar med visst bidrag från Operation Mercy lyckats starta och driva en liten syateljé med anställda handikappade kvinnor.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

En driven sjuksköterska som hjälper handikappade barn med rehabilitering.
5 av 13

En driven sjuksköterska som hjälper handikappade barn med rehabilitering.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

En man som redan i ung ålder försörjer sig och sin familj på lokala bazaaren i Dushanbe.
6 av 13

En man som redan i ung ålder försörjer sig och sin familj på lokala bazaaren i Dushanbe.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Bilden är från ett sjukhus i Kuhjand. Sjukhuset har fått 11st kranar indragna vilket har minskat exempelvis hepatitsmitta och infektioner avsevärt.
7 av 13

Bilden är från ett sjukhus i Kuhjand. Sjukhuset har fått 11st kranar indragna vilket har minskat exempelvis hepatitsmitta och infektioner avsevärt.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Klinik från en liten by i Kuhjand. Här har en kvinna arbetat 49 år utan lön, kliniken har idag inget rinnande vatten men Operation Mercy arbetar hårt för att hitta bidragsgivare så hon får tillgång till vatten.
8 av 13

Klinik från en liten by i Kuhjand. Här har en kvinna arbetat 49 år utan lön, kliniken har idag inget rinnande vatten men Operation Mercy arbetar hårt för att hitta bidragsgivare så hon får tillgång till vatten.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Klassrum i byn Oktosh.
9 av 13

Klassrum i byn Oktosh.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Utsikten över kyrkogården i Oktosh.
10 av 13

Utsikten över kyrkogården i Oktosh.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Utsikt från Anzob passet, en bergskedja man måste passera för att komma från huvudstaden Dushanbe till Kuhjand. Vägen är en väldigt olycksdrabbad väg där man kan se många lastbilar som kört av utför berget.
11 av 13

Utsikt från Anzob passet, en bergskedja man måste passera för att komma från huvudstaden Dushanbe till Kuhjand. Vägen är en väldigt olycksdrabbad väg där man kan se många lastbilar som kört av utför berget.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

En man som bedriver egen chark i huvudstaden Dushanbe.
12 av 13

En man som bedriver egen chark i huvudstaden Dushanbe.

ANDREAS VARRO / FOTO ANDREAS VARROWWW.ITSVARRO.COM

Bild på fotograf Andreas Varro.
13 av 13

Bild på fotograf Andreas Varro.

Fotografen Andreas Varro skriver om att vi svenskar borde uppskatta hur bra vi har det här i Sverige.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag sitter ensam i bilen och kör mot ett fotojobb i Stockholm, klockan är runt fyra på morgonen och jag kan inte sluta tänka på att jag känner mig lurad. Det är mörkt ute men det jag ser framför mig är en fantastisk nyasfalterad motorväg med viltstängsel vid sidan om. Jag sitter i en förvisso enkel men modern bil på väg till ett jobb som jag älskar, utöver lite krämpor som kommer med åldern är jag frisk och om jag blir skadad eller sjuk kan jag i stor utsträckning få den hjälp som behövs för att jag ska klara mig. Ja det kanske låter enkelt, men jag liksom många andra har det otroligt bra i Sverige.

För bara 10 timmar sedan landade jag på Arlanda flygplats efter en resa som har fått mig att värdera om och fått mig att inse vilket fantastiskt liv jag har förmånen att leva i fantastiska Sverige som våra förfäder har lagt grunden för. Jag har vart på volontäruppdrag i Centralasien närmare bestämt Tadzjikistan för att dokumentera biståndsprojekt som organisationen Operation Mercy håller i. Landet gränsar bland annat till Afghanistan och Kina och är ett land som de flesta svenskar inte hört talas om, ännu mindre besökt.  

Jag har fått möjlighet att se vad som händer ”bakom kulisserna” i landet, för vid första anblick är huvudstaden Duschanbes huvudgator städade med stora pampiga palats med guldfärgade toppar och ståtliga regeringsbyggnader och folket klädde sig så pass fint att jag kände att jag kanske skulle haft något finare på mig vid ankomst. Ett otroligt vackert land med ett kargt men bergigt landskap och vyer som man bara ser i filmer. 

Trots den vackra naturen är det ett land som ligger på 129e plats på en lista över rankat välstånd i världen. Jämförelsevis ligger Sverige på 7e plats. Landet har mycket korruption och liten mängd naturtillgångar med nästan obefintlig odlingsbar yta. Landet är helt enkelt beroende av bistånd för att klara sig. 1991 blev landet självständighetsförklarat från sovjetrepubliken Uzbekistan, men det har satt djupa spår i såväl ekonomin som i människors själar för efter självständighetsförklaringen följde 5 år av inbördeskrig där man tror att ca 50 000 människor dödats.

Jag sitter i min bil på väg till jobbet och känner mig lurad. Jag tänker på en sjuksköterska vi träffade på en liten primitiv ”vårdcentral” utanför staden Kuhjan som arbetat utan lön i 49 år, ja du läste rätt, utan lön i 49 år. Henne högsta önskan är att få rinnande vatten till kliniken och Operation Mercys projekt arbetar hårt för att förverkliga hennes dröm.

 Jag tänker på Benjamin som jag fotograferade på ett av de lokala sjukhusen, Benjamin har drabbats av polio. I Tadzjikistan har inte alla tillgång till el, vissa delar av landet får bara el någon gång per timma eller ingen el alls. Sjukhuset där Benjamin blev vaccinerad mot polio fick strömavbrott, till följd blev hans vaccin dåligt så istället för att bli skyddad mot sjukdomen fick han den. Polio är en sjukdom som infekterar ryggmärgen och förlamar. Men nu kan han tack vare Operation Mercy få rehabiliteringsträning 2 gånger i veckan vilket han aldrig hade fått annars.


Jag tänker på Ramziddin, en handikappad man som bor tillsammans med sin fru i en liten lägenhet tillsammans med en annan man, en nära vän och assistent till honom. Att vara handikappad i Tadzjikistan är otroligt svårt, många mammor och familjer isolerar sina barn eftersom många ser det som en skam. Ramziddin har trots alla odds arbetat sig upp och driver nu en syateljé där han med väldigt små medel har anställt fysiskt eller psykiskt handikappade kvinnor, han ger mening till deras liv. Med hans drivkraft och visst stöd från Operation Mercy är detta möjligt. 

Jag sitter i bilen på väg till jobbet och känner mig lurad för ca en vecka innan jag landade från resan var det val i Sverige och under ett halvårs tid har vi blivit bombarderade med budskap om hur dåligt vi har det i Sverige, om hur omsorg och skola är katastrofal, hur Sveriges ekonomiska siffror är i botten. En pajkastningstävling har skett från samtliga partier, allt för att övertyga det svenska folket om hur de kommer driva landet på bästa sätt.

Säger jag att vi ska vara tysta och glada för att någon alltid har det sämre? Att vi ska sluta arbeta för att ha det bättre? Nej, tvärtom. Vi ska sträva efter att ha det så bra som det bara går och aldrig sluta med det, men ibland behöver vi på individnivå en ”reality check” och se vad som är så fantastiskt bra med vårt avlånga land Sverige. Jag motsätter mig inte att människor far illa i Sverige, att det finns orättvisa och att vissa ramlar bredvid skyddsnäten, men vi är ett av de länder där människor har det bäst i världen.

Jag hoppas i och med denna text och bilder att jag kan väcka diskussioner om vad som är bra med vårt land, men framförallt väcka debatter om hur vi kan hjälpa människor i och utanför Sverige som inte har eller har haft samma förutsättningar som vi att få ett bra liv.

Andreas Varro,
Fotograf