"Rädsla för ryssen gör att svenskar accepterar inskränkta rättigheter"

I år har försvarsvänner och nationalister världen runt haft anledning att fira. En anledning är Vladimir Putins aggressioner i Ukraina. En annan är terrororganisationen IS framfart i Mellanöstern.

Som i början av det förra årtiondet kan politiker och opinionsbildare även nu skruva upp tonläget lite. De yttre hoten blir mer påtagliga sägs det. Hotet om ryssen hjälper folk från både höger och vänster att ännu en gång lyfta upp upprustning på agendan. Den skarpa insatsen över Öland är ett exempel som kan komma att användas.

Det finns tendenser man bör hålla utkik efter i dessa tider. Inskränkande av friheter och rättigheter i säkerhetens namn sker bevisligen även i lilla Sverige. Förra decenniets FRA-lag eller regeringens utlämnande av två asylsökande till den amerikanska hemliga underrättelsetjänsten är två exempel. Som medborgare gäller det då att hålla huvudet kallt och se till de fakta som finns i stället för att rida med på någon säkerhetsvåg orsakat av plasken som hoten utlöser. En fråga är om hoten i fråga är reella? Har Ryssland incitament att attackera Sverige?

Det tonläge som finns i samhällsdebatten gör att man får känslan av att vi står inför ett stundande krig. ÖB:s uttalande om att Sverige bara "kan försvara sig i en vecka" förra året lämnar en sinnesbild hos människor som nödvändigtvis inte är riktig. Sverige spenderar i runda slängar lika mycket per capita på försvaret som de övriga nordiska länderna enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI. Då hade även vi högst BNP av de nordiska länder förra året enligt Världsbanken. Näst högst BNP om man räknar per capita. De svenska medborgarna tar givetvis till sig den uppmålade bilden.

Samhällsklimatet smittar av sig på politiken och vice versa. Att chauvinister som SD lyckas få 49 riksdagsplatser i årets val kan vara ett tecken på man internaliserat det som målas upp. Det är inte bara SD själva som målar upp en binär världsbild mellan ett "vi" och ett "dem". Nyhetsrapportering, uttalanden från makthavare och ett uppskruvat tonläge i debatten kring till exempel försvarsfrågor bidrar förmodligen till att denna binära världsbild förstärks.

Hotet om religiösa extremisters infiltrering av det Svenska samhället och illvilliga staters vilja till krig mot Sverige ringer mer sant för en befolkning som får denna bild bekräftad. Hotet framstår som troligt när ÖB och hans medarbetare hos försvarsmakten ber om mer pengar i media trots att vi spenderar relativt mycket på försvaret.

Risken finns att detta påverkar människors attityder och att bilden om hotet blir självförstärkande. I ett sånt läge kan det framstå som legitimt att inskränka människors fri- och rättigheter. Det är värt att tänka på när man orienterar sig i nyhetsbruset.

Johan T-Katiska