"Ja, jag är en sådan där äcklig feminist ni hört talas om"

Han granskade mig noggrant, uppifrån och ner, fastnade med blicken på tygkassen som hängde vårdslöst över min axel. ”Är du feminist”. Jag nickade och log, stolt över det syntes tillräckligt väl utanpå. ”Gud vad äckligt”. Tre sekunder senare och han var försvunnen. En stickande känsla av obehag i bröstet. Äckligt? Vad menade han med det. Var det jag som var äcklig? Jag har aldrig varit den som tar särskilt hårt på kommentarer men denna gång var det annorlunda. 

Märkbara tårar trillade längst mina upphettade kinder och plötsligt var hela min hals våt av den salta vätskan. Av ren impuls ville jag skrika hur mycket jag avskyr killar som honom. Hur mycket jag önskar att jag med mina bara händer kunde krossa patriarkatet och allt som det har åstadkommit. Som så många gånger tidigare fastnade min röst någonstans mellan bröstet och nyckelbenen. Jag lät den stanna där. Senare den kvällen gick jag hem ensam i mörkret. Med en nyckel hårt pressad mellan fingrarna, rädd för att bli överfallen, rädd för att bli förstörd igen. Alltid redo, aldrig någonsin med mina ögon slutna. 

Det existerar överallt runt omkring oss. De existerar i varje hörn, beredda att attackera när vi minst anar det. Jag finner det oerhört svårt att hitta någonting i begreppet ”feminism” som kan räknas som det minsta äckligt. Men jag förstår ändå, skulle jag vara ung kille i dagens samhälle skulle jag vara lika konflikträdd. Det finns ingenting att grunda ett kvinnohat på, det existerar ingen orsak till att hata det kvinnliga könet. Så jag skulle, likaså, skämmas över att vara en av de okunniga motståndarna till feminister. Och vi alla bör vid detta lag vara relativt medvetna om hur skam ofta utfaller.

Jag vill egentligen klargöra för alla unga killar hur utomordentligt korkat det är att sätta sig i en konflikt med en kvinna som kämpar för alla andra kvinnor. Vi brudar som förespråkar feminism är systrar ända in i benstommen och alltid att det finns en tjej därute som har min rygg. Just den här kvällen gråter jag ändå och jag väljer att inte skrika. Det är inte ett resultat av personlig svaghet eller rädsla. Det är ett aktivt val. För att jag vet att han inte kommer att höra, han är oförmögen att ta in min ilska. I stället skulle jag vilja skriva ett brev och tala om att han är välkommen till mig. Han är hemskt mycket välkommen. 

Kom och ligg bredvid mig. Ligg i min rosa säng som doftar svagt av vanilj och syna mig ännu en gång när jag denna gång varsamt dricker mitt kokheta te. Välkommen att smeka mina lena, nyrakade ben eller lukta på mitt nytvättade hår. Efter det är du minst lika välkommen att kalla mig för äcklig. Skrik det i mitt ansikte om det är vad du vill, spotta samtidigt på mig om du har det behovet. Du kan tala om det för hela världen om det hjälper dig. Men säg det då som att du verkligen menar det, säg det med din manliga röst och stå rak i ryggen. Annars har ditt yttrande ingen mening och resultatet blir varken vackert eller trovärdigt. 

Jag vill bringa en stor eloge till alla vackra kvinnor som jag har glädjen att dagligen stöta på och jag vill hylla alla kvinnor och män som delar min åtrå efter ett samhälle där alla bör behandlas jämlikt. Samtidigt vill jag beskriva hur föraktligt patriarkatets anhängare agerar och hur uppenbart det är att det i grund och botten handlar om brist på kunskap. Så hej du kille som läser detta, låt oss lära nu. Det förekommer ingenting äckligt med att kämpa för lika rättigheter. Det enda äckliga är att vi fortfarande behöver kämpa för det. 

Jag hoppas så innerligt att den dottern som du en dag håller i dina armar kommer att växa upp och bli en sådan in i helvetes feminist. Då kräver jag att du ska kolla in i hennes intelligenta ögon och berätta för henne hur äcklig hon är. Klarar du av det så är det fritt fram att fortsätta med ditt patriarkat. Alltid okunnigt och avskyvärt, aldrig accepterat. Vi kommer likaså att fortsätta härja som de äckliga feministerna patriarkat fått oss att bli. För oss är kampen evig, till mitt sista andetag kommer jämlikhet vara en grundläggande faktor för ett fungerande samhälle. Acceptera det eller läs denna text ännu en gång. 

Nellie Rawet,
Feminist