"Löfvens politik skickar bönderna rakt till missnöjespartierna"

Det riktiga livet är på landet. Det vet vi alla som är uppväxta på landsbygden. En fortsatt urbanisering och teknikutveckling har dock förändrat mycket. Det som kvarstår är att lantbruket och landsbygden, genom sin särskildhet, har väldigt speciella förutsättningar. 

LÄS MER: "Bonde: Köp svensk mat och bidra till ökad krisberedskap"

På våra valaffischer stod det ”Mindre klasser, fler lärare”. Den gick inte att använda i min hemkommun, skolklasserna kan inte blir mycket mindre än de redan är. Vi måste helt enkelt inse att det inte finns en lösning som passar i alla kommuner. Precis som att människor är olika har vi olika förutsättningar runt omkring i landet. En självklarhet som Stefan Löfven verkar glömt bort när han lägger ner Landsbygdsdepartementet. 

Landsbygdsministern lyder under Näringsdepartementet är Löfvens budskap. Genom att flytta de komplexa landsbygdsfrågorna till en annan organisation finns det en risk att förståelsen för de särskilda förutsättningarna går förlorade. Snart börjar huggsexan om de olika myndigheterna som är med i flyttlasset. Kommer Skogsstyrelsen och Jordbruksverket hamna under Miljödepartementet? För att vara en så stor omvälvning har nedläggningen av Landsbygdsdepartementet fått litet utrymme i media och i den politiska debatten. Grundproblemet är att förståelsen för lantbruket och landsbygden saknas. Vilket inte är konstigt. Vi blir allt färre på landsbygden och frågorna är både svårhanterliga och komplexa. Just därför behövs Landsbygdsdepartementet så mycket.

Vi måste på allvar diskutera förutsättningarna för landsbygden och lantbruket. Frågorna måste upp på den politiska agendan inte ner i ett flyttlass. I skuggan av nedläggningen av Bromma flygplats och andra konkreta problembilder är de komplexa problem som upplevs på landsorten svåra att göra rubriker av. I medieskuggans land har en frustration börjat gro. Ett parti som ställt upp i valet på ett antal platser i landet bygger hela sin politik på ett motsatsförhållande mellan stad och land.

Sprickan vid stadsgränserna har inte uppstått för att landsbygden är mera problemfylld än städerna. Ny forskning från Umeå universitet pekar på att städerna utgör normen och landsbygden därmed får symbolisera problem.  Vi har alla tidigare upplevt ett kärleksfullt groll mellan stad och land. De tendenser som nu börjar visa sig är att allt mer allvar blandas in i syskonkärleken. Den nytillrädda regeringens politik har hittills bekräftat detta, troligen omedvetet eftersom de enligt teorin är norm. Några exempel är skrotandet av Landsbygdsdepartementet och beskedet om att återinföra skatten på handelsgödsel. Löfven fryser ut landsbygden.  

I slutändan kommer landsbygden alltid att klara sig, här produceras mat. Även om villkoren för lantbruket blir allt svårare är jord- och skogsbruket landets ryggrad. Den stora faran är att det politiska och mediala ointresset för landsbygden öppnar dörren för missnöjespartierna. Så leds den grupp som historiskt stått för stabilitet i landet, de självägande bönderna, i famnen på missnöjespartier.

Edvard Hollertz,
Före detta valprojektledare för Moderata ungdomsförbundet i Östergötland