Diktatorn-Elias: "Vi visar hur oerhört viktig demokratin är just nu"
Diktatorn-deltagaren Elias Giertz: "Den här debatten sätter fingret på varför ”Diktatorn” behövs: För att folk på riktigt ska förstå vilka möjligheter demokratin och yttrandefriheten öppnar".
Respekten för demokratin sjunker. Det kommer siffror som säger att en femtedel av alla 18-29-åringar kan tänka sig att sälja sin röst. Larm om att desto fler tycker att det vore bra om Sverige styrdes av en ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val. Fyra av tio unga svenskar tycker dessutom att fria val inte nödvändigtvis är karaktäristiskt för en demokrati.
I kväll har ”Diktatorn” premiär i SVT. Men i stället för att debatten inför programmets start handlar om kontroversen i att låsa in åtta ungdomar i ett isolerat hus och ta ifrån dem deras demokratiska rättigheter - så handlar den i dag till stor del om en deltagares rasistiska sympatier.
Elittyckare och journalister är eniga i sociala medier och menar att yttrandefriheten har nått sin gräns. Någon måtta får det vara, menar flera, och påpekar att yttrandefrihet inte nödvändigtvis betyder att rasister får deklarera sina åsikter fritt i svensk TV på bästa sändningstid. Jag är en av åtta deltagare som varit instängd i den fiktiva diktaturen och jag är en av sju deltagare som bott tillsammans med den utpekade rasisten. Jag tycker att det är underligt hur många tyckare nu profiterar på och försöker fånga sekunder i rampljuset för att få tycka till - om ett program de inte sett.
Missförstå mig rätt: Jag avskyr rasism och jag tar det största avståndet man kan göra från denna deltagares åsikter. Jag tycker det är förfärligt att han säger att ”det värsta som skulle kunna hända är väl att man får bo med någon muslim”. Och jag förstår att deltagare tagit illa vid sig. Men jag kommer aldrig ställa mig i ledet för att säga att yttrandefriheten har en gräns, vilket är vad många etablerade tyckare i samhället nu gör. De tycker att han minsann inte ska få synas i public service och att hans medverkan är ett tecken på programmets misslyckande.
Tvärtom, tycker jag. Programmet har lyckats genom att denna deltagare får vara med. För kanske är det så att deltagaren själv – men framför allt alla de unga svenskar som tittar på programmet – genom de samtal och diskussioner som sker i programmet, förstår saker. Att programmet förenar denna och andra deltagare från andra länder, andra städer och andra åsikter. Och att det är i det mötet som deltagaren, men också tittarna, kommer till insikt?
Ironiskt nog sätter den här debatten fingret på varför ”Diktatorn” behövs. Inte för att folk ska förstå demokratins ursprung eller hur demokrati fungerar i teorin - utan för att på riktigt förstå vilka möjligheter demokratin och yttrandefriheten öppnar. Och varför den är så fruktansvärt viktig att värna.
Att ett gäng extrema tyckare nu vrider hela debatten för att föra en agenda om att begränsa yttrandefriheten - och på så sätt hoppas att dessa åsikter försvinner - är pinsamt. Det är ett slag i ansiktet på alla de ungdomar som jag, och produktionen som står bakom ”Diktatorn”, hoppas ska hjälpas av programserien.
För respekten för vår demokrati sjunker, som sagt. Ungdomar kan tänka sig att sälja sina röster och fria val är bortprioriterade. Då hoppas jag att vuxenvärlden kan säga mer än ”tack och hej, håll dina åsikter för dig själv, så struntar vi i dig” till personer med djupt antidemokratiska åsikter. Det är ett tecken på feghet och en rädsla för att på riktigt ta itu med problemen. Det är inte värdigt mitt Sverige.
