"Homosexuell i grundskolan – här är min egen berättelse"

Under lågstadiet umgicks jag främst med tjejerna i min klass, just för att det var med dem som jag kom bäst överens med. Jag var aldrig den typen som tyckte om att sparka boll, gräva i sandlådan eller leka krig bland träden på skolgården. 

Jag var den killen som tyckte om hopprep, kulor och rita med kritor på skolgårdens asfaltsmark. Jag umgicks med tjejer under skoltid och efter skoltid. Jag ville inte dra roliga historier under roliga timmen, jag ville stå där uppe klädd i kjol och dansa till Lena PH. För mig var det inget konstigt och det märktes inte av att några andra tyckte det heller.

Det var först under mellanstadiet som det märktes hur jag bröt mot samhällets normer kring killar och tjejer. Könsrollen jag utspelade stämde inte ihop med de egenskaper som samhället har tilldelat killar. De flesta märkte av det och jag fick ta det som en käftsmäll vardagligen.

Det är dags att jag öppnar upp mig en gång för alla. Det är dags att jag berättar vad jag upplevt och bekräfta för andra att de inte är ensamma. Det är dags att visa alla hur samhället ser ut och speciellt för unga HBTQ-personer i tonåren. De homofobiska klasskamraterna finns kvar och det är dags att besegra dem, tillsammans.

Läs mitt blogginlägg om min tid i grundskolan. Där jag fick uppleva verbala trakasserier och orättvisa.

Simon Andersson