"Om barn i dag inte läser böcker – hur ska de klara sina studier?"

”Nej vi vill inte läsa böcker, vi har inte tid och det är tråkigt”. Detta är oftast det argument man möts av som lärare när eleverna ska få en läsuppgift. Eleverna vill och orkar inte. Påstår de i alla fall. I bokaffärerna så dominerar vuxenböckerna något rejält, och man får skatta sig lycklig om man hittar fler än två bokhyllor med ungdomsböcker. Man kan kort och gott säga att läsglädjen bland Sveriges ungdomar håller på att dö ut. Tragiskt – men sant.

För 10 - 20 år sedan så var den yngre generationen de läsglada. Man delade böcker med varandra, pratade om böcker, skrev gärna historier och var rent allmänt intresserad av det skrivna språket.

Dock visar en undersökning som gjordes av SCB att det nu är äldre kvinnor som toppar, och dagens ungdomar är väldigt underlägsna. I samma statistik kan man se att bara en av fem unga killar läser frivilligt regelbundet. Att allt fler ungdomar inte engagerar sig i läsningen påverkar dock inte bokhandlarna, snarare säljer de mer än någonsin nu, då deras kundkrets flyttat från unga till äldre kvinnor. Roligt för bokhandlarna då. Mindre roligt för arbetsmarknaden och framtidens samhälle.

Hur ska framtida läkare, advokater, ingenjörer, företagsägare, ekonomer och inte minst lärare orka med deras högskoleläsning och universitetsläsning? Hur ska de KLARA AV att läsa flera tusen sidor för en tenta, om de i princip aldrig plockat upp en enda bok i deras liv? Gymnasiet förbereder oss inte för allt, lite måste man göra själv.

Med fler läsande ungdomar kan vi tillsammans höja betygssnittet. Vi sätter då en rutin i läsningen hos dagens ungdomar, de kommer klara av att läsa en längre text då eller en skolbok utan att klaga. Varför? Jo, för att läsningen redan då ingår i deras rutin. Med fler ungdomar som läser ökar vi även påverkningen på kulturlivet. Vi stannar inte upp i den filosofiska utvecklingen utan vi lär oss samtidigt analysera. Inte bara texter utan allt i vår omgivning. Det vi lär oss i skolan är inte allt, lite måste vi göra själv.

Vad kan detta bero på då? Är det skolans fel? Antagligen inte. Är det sociala mediers fel? Delvis. Men största felet sitter hos föräldrarna.

Hur många föräldrar kan ärligt, med handen på hjärtat, säga att ni haft högläsning för era barn när de var små? Eller om ni har små barn nu, läser ni regelbundet för dem? Enligt en undersökning gjord av Läsrörelsen och Junibacken kommer endast 35 procent av er att svara ja. Och denna siffra brukade vara dubbelt så hög – 70 procent för tio år sedan.

Visst, i dag jobbar föräldrar mer. Det är många ensamstående föräldrar som drabbas då de måste kämpa lite mer för att kunna få tid med sina barn. Jobben tar över våra liv och barnen får mindre uppmärksamhet. Men allt det man gör och tjänar är ju till dem. Man jobbar för sin familj. Barnen går ju ändå till skolan och fritids, de lär sig det som de behöver lära sig där. Eller?

Man som förälder måste lära sig prioritera. Vad kommer dina barn att komma ihåg i framtiden? Att du var frånvarande men ändå fick det som de ville ha, eller de mysiga lässtunderna ni hade tillsammans? Om statistiken redan visar att endast 35 procent av barnföräldrar läser för deras barn, hur kommer det då se ut om ytterligare 10 år?

Det handlar om så lite som 10 minuter per dag. Lägg ifrån er Facebook och använd den stunden för att läsa ett kapitel ur Pippi Långstrump. Tio minuter per dag är allt som krävs för att göra deras framtid lite säkrare. Det dina barn lär sig i lågstadiet är inte allt, lite måste man göra själv.

Släng iväg alla bortförklaringar. Öppna ögonen och försök att se vart detta samhälle är på väg. Med den nya teknologin vi har i dagens samhälle är det viktigare än någonsin att vi lär barnen redan som barn vad läsning har för betydelse.

De egenskaper som regelbunden läsning ger är egenskaper vi behöver i vårt samhälle. Vi behöver någon som kan tänka, analysera, rädda liv, bygga hus och hålla i ordning landsbudgeten. Vi kan inte låta teknologin ta det ifrån oss. Teknologin lär oss mycket, men lite måste man göra själv.

Lihini Wijesinghe,
Bokbloggerska och bloggambassadör för Augustpriset