"Med hundmotionen visar SD sina verkliga prioriteringar"

Sverigedemokraterna Hanna Wigh och Cassandra Sundin har i Riksdagen lagt en motion som vid första anblick verkar något komisk, men skrapar man lite på ytan så finner man att de båda är något på spåren. 

Motionen handlar om hur de anser att Riksdagen ska tillgodose hundpassning under arbetstid. Det motiveras så här: ”Att vara ledamot i Sveriges Riksdag innebär för många ledamöter många nätter hemifrån familj och vänner med ett högt stressat arbetstempo. Det vore värdefullt att som ledamot kunna ta med sin hund upp till riksdagen…”. Många skrattar säkert fortfarande åt förslaget, men det finns faktiskt något mellan raderna här som är viktigt att tänka på. Wigh och Sundin ser hur det är ett problem att i stressfyllda situationer spendera lång tid ifrån familj, hem och vänner, de föreslår en åtgärd som kan komma att skapa en viss värdefull trygghet i den situationen.  Det är en analys vi är beredda att skriva under på.

Därför undrar vi om de båda ledamöterna kommer ändra sin uppfattning angående anhörighetsinvandring, någonting som deras parti ställer sig mycket kritiska till och som de tidigare har velat begränsa avsevärt. För när ensamkommande flyktingbarn kommer till Sverige så befinner de sig i ett otroligt utsatt läge. Precis som Wigh och Sundin är de då i behov av trygghet. För dessa barn är det inte många nätter de är ifrån sin familj, sina vänner och sitt hem, det är varje natt. De lever i den verkligheten dygnet runt. 

För ett barn kan bara det att byta skola vara en stressande faktor. Att byta land, vänner och språk det är något helt annat. Därför är det tur att möjligheten till anhörighetsinvandring finns, så att barnen kan få en trygghet i sin vardag. Någonting som gör att de enklare kan stadga sig och faktiskt ge dem möjligheten att få vara barn. Tyvärr så är det inte så för alla barn i dag.

Ett exempel på detta är flickan Maria som bor i Örebro och hennes situation. Maria lyckades för 3 år sen ta sig till Sverige, då var hon 9 år. Ensam utan familj och vänner långt ifrån sitt hem har hon lärt sig ett nytt språk, skaffat nya vänner och börjat skolan. Samtidigt har hon saknat den trygghet som en närstående innebär. Den trygghet som Wigh och Sundin ger uttryck för i sin motion. När hon äntligen fick den i och med att hennes pappa lyckades ta sig till Sverige så fick hon se den försvinna lika snabbt. Det är så att hennes pappa hotas med utvisning. Maria tas ifrån rätten till sin enda familjemedlem i Sverige och därmed också till den trygghet vartenda barn ska få. 

För Wigh och Sundin är hunden en trygghet som alla riksdagsledamöter ska ha rätt till. Samtidigt anser deras parti i dag att Maria inte ska ha rätt till sin pappa. Att hon ska behöva växa upp utan någon av sina föräldrar. Det är värt att tänka på. Därför förväntar vi oss att Wigh och Sundin, som trots allt har gett uttryck för att i viss mån förstå situationen och vikten av denna trygghet, också kommer verka för en förbättring. Som folkvalda har de ju ett intresse i att göra det som är bäst för medborgarna. Vad är då viktigare för samhället än barnens välmående? 

Så vi ser med glädje och förväntan fram emot att Wigh och Sundin nu går i framkant för en utveckling där politiker såväl som medborgare får möjligheten att känna trygghet och närhet i stressade situationer. För ett Sverige där vi mår bra, är ett bättre Sverige. 

Johan Gynnhammar, SSU Örebro
Pontus Eklund, språkrör Grön Ungdom Uppsala
Svea Hasanbegović, medlem i LUF