Måndag 24 Jan
Stockholm

"Lyssna på oss elever – skolan behöver mycket mer disciplin"

Olivia Danielewicz
Olivia Danielewicz. Foto: Privat

Olivia Danielewicz: "Det handlar om att lärarna undermineras, tiderna inte respekteras, och att datorer används mer för spel än att anteckna på. Varför komplicerar ni det så mycket, kära politiker?"

Kommentera (8)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Olivia Danielewicz är sjutton år gammal och går tvåan på gymnasiet.

Så det där med skolsystemet. Ett ämne som jag faktiskt kan uttala mig om med rätta, eftersom jag faktiskt är en av alla försökskaniner. Det har pågått en rasande debatt om ämnet ändå sedan PISA-resultaten publicerades och det visade sig att Sverige låg i botten.

Jag går på Franska Skolan i Stockholm sedan jag var sex år gammal, en skola med respektabelt rykte och duktiga elever. Jag har alltid varit omgiven av en högpresterande klass. Kanske är det detta som fått mig att vilja bli högpresterande själv. Jag har kämpat mycket med mina betyd, och även om de inte är mer än medel, så är jag stolt över dem. Jag började ettan med en vision om att få toppresultat. Men så blev det inte.

Det nya betygssystemet bygger på en betygsskalan A-F där A är omöjligt och E är prestigefullt. F är underkänt. För att nå högsta betyg måste man täcka alla delområden, alla punkter, alla krav. För att klara dessa krav måste man läsa Skolerkets olika betygskriterier som jag för övrigt spenderade en timme på att översätta när jag gick i nian. Översätta. Som om de var skrivna på ett annat språk. Till och med nu ter de sig faktiskt rätt obegripliga.

Kära politiker, ni gör det för svårt. Ni gör det alldeles, alldeles för svårt. Våra resultat sjunker och ni åtgärdar detta genom att höja kraven? Det blåser upp till storm när elevernas kunskaper i matte är häpnadsväckande dåliga, och ni babblar, babblar, babblar. I varje tidning kommer en forskare eller en hysterisk förälder och uttalar sig om dittan och dattan. Ni pekar på sen ankomst, ogiltig frånvaro, för stora klasser. Ni pekar och pekar och pekar.

Samtidigt står vi elever och ser på som idioter. Det pågår ett kaos runt omkring oss. Ni försöker analysera situationen och bedöma och räkna ut och planera, ni rusar omkring och söker febrilt efter en lösning, och ibland stannar ni till och ger oss en snabb klapp på huvudet och ber oss kämpa vidare. Någon annan som ser ironin?

En debatt som handlar om oss ungdomar, som växer på grund av oss ungdomar, och som gäller oss ungdomar, men ingen frågar oss. Ingen. För vi, vi är oklapabla till att dra slutsatser och resonera på egen hand. Samtidigt som ni lastar ansvar på våra axlar och betonar vikten av eget tänkande så glöms vi bort. Ni kan inte för era liv förstå vad som gick fel med skolan, men hade ni kanske riktat blicken mot oss försökskaniner så kanske ni skulle fått era svar. Vi kanske inte kan använda samma vokabulär som er politiker eller skribenter, men vi har ändå första parkett till denna cirkus, så vår åsikt borde väl ändå väga någonting?

Så vad är fel med skolan? Låt mig, som ungdom, svara på den frågan med ett ord som ni verkar ha glömt bort, alla vuxna. Disciplin. Något som borde vara självklart har fullkomligt försvunnit från de svenska klassrummen. Där har ni bristen. Där har ni problemet. Disciplin. Sen ankomst? Men snälla.

Fem minuter i en skolbänk kommer att bevisa det jag nyss nämnde. Det handlar om att lärarna undermineras, tiderna inte respekteras, och att datorer används mer för att spela ”2048” än att anteckna på. Varför komplicerar ni det så mycket, kära politiker? Varför måste ni göra det så svårt? Vi behöver inga datorer. Vi behöver inspiration. Ett klassrum ska vara en fristad som inspirerar. Det ska vara effektivitet och nyfikenhet, inte ångest och stress. Vi ska diskutera fritt och fantasifullt, inte snegla på era betygskrav och bocka av en efter en. 

Uppsatser där eleven tänkt utanför ramarna borde höjas, inte kastas bort. Eleverna borde vara hungriga, inte trött. Lärarna borde få fria tyglar och lära ut på ett sätt så att informationen sitter och sitter för gott. Kunskap ska ge gåshud, inte huvudvärk.

I skolbänken försvinner disciplin tillsammans med fantasin. Ni gör det för monotont, ni gör det för omöjligt. Så vänd er till oss. I slutändan vet vi ändå bäst.

Olivia Danielewicz

Behöver skolan mer disciplin?
Tack för din röst!
Kommentera (8)
Kopiera länk
Dela