Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Jämställdhetsdebatten blir bara en massa pajkastning"

- 28/11/2014, 10:04
Elin Dahlström

Elin Dahlström

Privat/Wikimedia Commons

Elin Dahlström: "Alla texter som pumpas ut hetsar en att välja sida: ”feminism eller kvinnohatare”, ”öppen invandring eller slutet samhälle”, ”höger eller vänster”. Det finns liksom aldrig något mellanting".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag blir alltid lika illa till mods när jag scrollar igenom Facebookflödet på mornarna. Det snackas ofantligt mycket om jämnställdhet, feminism och integrationspolitik men inte som ett ”vi” utan alltför ofta som ett ”oss” mot ett ”dem”. 

Feministers hat mot män, Jimmie Åkessons ifrågasättande till invandring, listan kan göras lång. Det hela är en oändlig rad av reaktioner från höger och vänster, allt som oftast utan verklig förståelse för motpartnern. Jag har följt debatten länge nu, där jag hållit mig i periferin, men efter gårdagens debattartikel som publicerades på Nyheter24 känner i alla fall jag att nu får det vara nog. Jag pratar om artikeln ”Vi måste inse att män är en säkerhetsrisk" skriven av Zandra Hedlund från Feministiskt initiativ. Hon debatterar om hur normen för maskulinetet skadar samhället och därigenom innebär en säkerhetsrisk för befolkningen. Två, kanske något motsägande tankar kommer upp när jag läser artikeln:

1. Jag blir förbannad. Förbannad och obekväm av läsningen att hälften av mina vänner, släktingar och halva Sveriges befolkning tydligen ska utgöra en säkerhetsrisk för mig. Allvarligt talat!

2. Vad har Zandra själv varit med om för att ha dessa, enligt mig, radikala åsikter? Hur tänker hon?

Egentligen är första tanken i sig inte så konstig. Varje dag fylls vi med reaktioner - hur vi skall tycka och tänka, vad som anses vara rätt eller fel. Vi går per automatik i försvarsställning eller hyllningspose så fort vi hör och läser något. Och det är kanske här mycket av problematiken ligger med ”vi mot dem”- tänket? 

Alla texter och röster som pumpas ut i sociala medier hetsar en att välja sida: ”feminism eller kvinnohatare”, ”öppen invandring eller slutet samhälle”, ”höger eller vänster”. Det finns liksom aldrig något mellanting, en gråskala eller en chans att ”tycka som de andra”. Det ges inte heller någon plats till faktisk förståelse. 

I stället för att ta Zandras åsikter till sig och försöka förstå, ratar eller hyllar vi dem i stället bara rakt av! ”Du är dum i huvudet!” eller ”helt rätt, Zandra!” står det i kommentarsfälten, ingenstans om ”hur tänkte du här?”, en indikation om att vilja förstå.

Jag har jag väldigt svårt att se hur vi ska finna en lösning på det här, när vi ständigt tävlar och vägrar sammarbeta. Det hjälper uppenbarligen inte längre att klanka ner på varandra. Det är inte fel att reagera, men uppenbarligen har reaktionerna fått motsatt effekt. Vi blir inte något ”enigt Sverige” av att klanka ner på motståndarna. Det skapar enbart större klyftor. För ju mer skit som kastas på varandra, desto smutsigare blir Sverige. Ska vi hetsa oss fast i debatten eller sätta den i ett större sammanhang?

Vi bedriver en integrationspolitik, men allt för ofta glöms integration bort. Vi bedriver en jämnställdhetsdebatt, men allt för sällan hör jag respekten till motpartnern. Hur svårt kan det vara att faktiskt prata med varandra? Hur svårt ska det behöva vara att faktiskt vilja förstå? För finns det ingen vilja till förståelse, kommer vi aldrig komma fram till en lösning! Hur ska vi kunna ändra synen om vi inte vet utgångspunkten? Hur ska vi någonsin komma vidare i jämställdhetsdebatt om vi inte förstår vart Zandras åsikter kommer ifrån eller vart männens argsinta motargument grundar sig i?

Om vi vill ha ett jämställt Sverige som det så ofta talas om, är det inte då dags att ta av sig stridsmunderingen och på med förståelserocken? Eller som min SO-lärare på högstadiet skulle ha sagt ” det är dags att ta på sig din motspelares glasögon - se det från dennes perspektiv”. För allvarligt talat, hur svårt kan det vara?

Elin Dahlström

Är det för lite förståelse för "motståndarsidan" inom jämställdhetsdebatten?