Erica, 15: "Varför har inte jag som kvinna rätt till min egen kropp?"

Förnågra veckor sedan, spreds den här bilden på Instagram ochreaktionerna var brutala. Tusentals människor, särskilt män menockså kvinnor, skrek ut sitt förakt, hur äcklade de blev och attfeminismen hade gått alldeles för långt.

Förmig är det oförståeligt hur något så simpelt som etttampongsnöre, kan vara en sån big deal. Ja, självklart är”feminismen har gått för långt”-frasen också heltoförståelig, men den diskussionen tar vi någon annan gång. Jagtänker nämligen göra det vi feminister enligt många är allrabäst på: klaga! Klaga på mensrädslan, klaga på vardagssexismenoch klaga på all skuld som läggs på offer istället för förövare.

Halvajordens befolkning är kvinnor och i princip alla menstruerar. Mensär för mig något lika självklart som att borsta tänderna, men idagens samhälle räknas det som något smutsigt och äckligt. Denhär bilden blev bortagen någon timme efter publicering, då denstreds mot Instagrams policy om ”att skydda unga mot sexism”. Närkvinnokroppen i sin allra enklaste och renaste form inte får visas,men objektifierade bilder på kvinnokroppen får, är det något sominte stämmer.

”Ikvällligger era döttrar på rygg, för här kommer grabbarna från bygg!2:an var värst, det tyckte hon också”. Att något sånt här kanpryda ett studentflak, är enligt mig helt otroligt.

Ett gängkillar ska fira en av sina bästa dagar i hela livet och valde attfira den såhär. Att varken rektor, lärare eller klasskamraterreagerade är ännu ett tecken på den felaktiga synen påkvinnokroppen – som någon slags leksak.

Införvalet i september, i en debatt mellan Jimmie Åkesson och GudrunSchyman, togs den ökande våldtäktsstatistiken i Sverige upp.Schyman föreslog genuspedagogik och att börja informera mer omkönsroller men fick ett skratt till svar. Enligt Åkesson var denbästa lösningen att införa självförsvar i grundskolan och låtakvinnor bära vapen. Istället för att försöka minska mänsvåldsamhet, ska vi alltså lägga ännu mer skuld på oss kvinnor?För idag är inte längre kvinnokroppens uppgift att vara just enkropp, utan att tillfredsställa män. Leva livet, äta god mat ochföda barn? Nja, låter inte roa män och bara acceptera det kassapatriarkatet bättre?

Det ärså himla mycket känslor som surrar runt inuti min lillatonårskropp, känslor som totalt motsäger sig själva. För det ärså jävla svårt att som ung tonårstjej veta vad man ska göra. Skajag stampa med fötterna och skrika ”krossa patriarkatet” i sannfeminismanda? Eller hålla med mina stenåldersliberaler tillföräldrar och smyga tillbaka in i okunnighetsbubblan? För visstskulle det vara skönt, skönt att skita i att män glider in påräkmackor medan kvinnor ständigt ifrågasätts. Slösa bort allttidigare feminister slitit för, bara anta att det är sådant somalltid funnits och alltid kommer finnas. Tyvärr, tyvärr… It´snot going to happen!

Vimåste få stopp på det här, så fort som möjligt. Slutatampongsmussla, stå alltid upp för din åsikt och låt aldrig någonbehandla dig sämre än vad du förtjänar. En våldtäkt är aldrigditt fel och nöj dig inte med ”nästan” lika mycket lön som dinmanliga arbetskollega.

Allemansrätten är inte längre förväxter, djur och natur, utan nu också för till kvinnors kroppar.De är helt OK att röra dem, utnyttja dem och tapetsera upp demhalvnakna på reklamaffischer. Men att visa dem som det de egentligenär, en kropp som är till för att föda barn och leva i, ärförbjudet och äckligt. Censur används inte längre för attmotarbeta sexism, utan ökar bara på den.

Jag ärså förbannat trött på denna ständiga objektifiering. Att jaginte längre räknas som en människa, utan mer som en leksak ellerbok, får mig att undra över vad det är för värld vi lever i.

Erica Fransson, 15