Pappan: "En 12-åring ska inte behöva gråta av betygsstress"
Christofer Ohlsson: "Det är en tung tid, full av tårar som aldrig borde ha behövt gråtas. Vad lutar den sig mot som förespråkar betyg för allt yngre barn?"
Ibland tarsamhällsdebatten klivet från tidningarnas debattsidor och in, intebara i det egna hemmet, utan med en skalpells skärpa, rakt in ibröstkorgen. Den senaste tiden har jag upplevt flera dylika hugg ihjärtetrakten. Detta eftersom min tolvårige bonusson numera går isexan. Han har alltså kommit i närkontakt med skolbetyg och viföräldrar har kommit i närkontakt med betygsdebatten.
Hanär på alla sätt ett klokt, vetgirigt, kvickt, och för sin åldermoget barn. Visst slarvar han med läxorna ibland och nog är detfortfarande rasterna som förgyller dagarna i skolan allra mest. Menhan har sedan barnsbena var betydligt kortare än idag förståttvikten av en utbildning, utan att vi behövt pusha på och ställakrav andra än att han gör så gott han kan och slutför sinauppgifter.
Skolgångenhar i allt väsentligt fungerat just så bra som vi kunnat hoppas,redan från dag ett. Och vi vet nu, likväl som vi visste för bådetvå och fyra år sedan, att han hänger med bra och ibland till ochmed utmärker sig särskilt väl. Den stora skillnaden mot förr äratt han inte längre vet. Osäkerheten har smugit sig in där dentidigare inte funnits. Betygsbokstäver som vi föräldrar, med 67års samlad levnadsvisdom, kan tänka representerar en försiktigförsta bedömning många år innan avgångsbetyg kommer på tal,blir för honom en versal, fetstilt stämpel där Myndighetssverigeförklarar för honom att han inte är så duktig som han hade trott.
Detär en tung tid, full av tårar som aldrig borde ha behövtgråtas. Men vi kommer att ta oss igenom den. Antagligen intestärkta, men åtminstone med ett barn som återfått tron på sigsjälv efter idogt stöd från oss vuxna. Inom mig gnager frågan:Vad lutar den sig mot som förespråkar betyg för allt yngre barn?
I min jaktefter svar tar jag del av vad forskare, politiker och andradebattörer har att säga. Konsensus tycks vara att i den mån denganska skrala betygsforskningen säger oss något alls, så tycks detinte finnas något som tyder på att tidigare betyg stärker barnskunskaper. Möjligen finns tendenser åt motsatt håll. Skolverketrefererar exempelvis till en svensk studie som pekar på att barn somhar lätt för sig gynnas av tidigare betyg, medan andra elevermissgynnas.
Kanvi utifrån en sådan forskningsbild dra slutsatser om att betyg frånsjätte, eller till och med fjärde klass vore bra för lärandet somhelhet? Och i vilken mån väger förespråkarna in den ångestoch stress som somliga barn känner i bedömningen? Hur många extraskjutsar i ryggen för ett barn med “hög kognitiv förmåga” ärett gråtande genomsnittligt barn värt? Jag vill faktiskt veta.
Christofer Ohlsson,
Förälder
