"I verkligheten är det vi i Väst som tar mycket mer än vi ger"

Vissa saker i livet återkommer med jämna mellanrum vare sig man vill det eller inte. Att tågen ställs in under vintern, att Svenska Fotbollförbundet gör bort sig under fotbollsgalan, att Bruce Springsteen får högsta betyg för sin andra spelning på Ullevi. Och att Bob Geldof släpper en ny version av ”Do they know it’s Christmas” med syftet att hjälpa de stackars människorna i Afrika. Ni vet, låten där världens artistelit vart tionde år frågar sig om afrikanerna verkligen har koll på det här med julen, trots kontinentens 500 miljoner kristna. Gott så, för vad kan egentligen vara problemet med att genom musik skänka pengar till människor i Afrika? Ganska mycket faktiskt.

Det kanske största problemet, bland flera, är att låten är baserad på en kolonial förståelse av Afrika och ett extremt uttryck för ett välgörenhetstänk som ofta gör mer skada än nytta. För om vi lyfter blicken lite, från Bonos apelsingula solglasögon till välgörenhet i stort spelar låten med i ett spel med ännu större problematik, nämligen vår bild av Afrika och vår bild av världen i stort. 

När det kommer till bistånd och välgörenhet handlar debatten oftast om siffror. Den handlar om hur mycket eller litet vi borde ge till de fattiga, vilket i det här sammanhanget befäster den felaktiga bilden av att Afrika är ett problem som kostar den rika delen av världen pengar, och att vi måste rädda de fattiga i Afrika från sig själva. I verkligheten är det vi i Väst som tar mycket mer än vi ger. Bistånd och välgörenhet måste förstås i samma sammanhang som de globala system som dränerar Afrika på resurser, annars blir bilden missvisande.

För det är faktiskt så att mångt mycket mer resurser förs ut från Afrika genom exempelvis orättvisa handelsavtal och företagsvinster än vad vi ger i bistånd och välgörenhet. Varje år förlorar Afrika nästan 450 miljarder kronor på den orättvisa maktbalansen i världen, det är pengar som vi i Sverige tar del av på bekostnad av människorna i de länder som vi vill hjälpa.

I grunden är det inte enskilda punktinsatser baserade på vårt goda givande som behövs, utan en generell förändring och omfördelning, insatser som på allvar är baserade på att införa tanken om alla människors lika värde i praktiken.

”Do they know it’s Christmas” är en sång som ständigt återskapas i nya versioner, precis som vår bild av den afrikanska kontinenten ständigt återskapas i nya versioner. Trots viss förändring över tid är både sången och bilden fortfarande baserad på en kolonial och rasistisk förståelse av världen, hur gott syftet än är. Så skänk gärna pengar och engagera dig för en bättre värld, men börja med att fundera på vilken roll i världen du, ditt företag eller ditt land har för hur världen ser ut.

Nykolonial välgörenhet där den civiliserade och goda befolkningen i Väst ska ”rädda” de fattiga i Afrika, utan att ifrågasätta de bakomliggande strukturerna, klarar sig världen utan. Förändring kommer inte av sig självt men det krävs snarare långsiktiga, globala strukturförändringar än sjungande mångmiljardärer. Den största förändringen kommer kanske inte av att vi försöker ändra människorna i Afrika utan av att vi förändrar oss själva.

Petter Gustafsson