Torsdag 6 Maj
Stockholm

"Självmordskunskap är det sista ungdomar i högstadiet behöver"

"När en människa är så djupt nere i en depression att den inte ser någon annan utväg än självmord så kan jag lova dig att det inte har att göra med ”normala skeenden i livet” eller graviditeter, tvärtom"

Kommentera (43)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer

Försök att tänka dig det här: Du är fjorton år gammal och går i klass 8B. Idag är det dags.Du står i duschen med vattnet strilandes över kroppen i ett försök att vakna denna trötta tisdagsmorgon. Det sticker i armarna när vattnet och duschtvålen träffar dina sår på magen, armarna och benen. En tår rinner ner för din kind och du vill verkligen inte till skolan idag. Inte idag, idag orkar du bara inte.

Du drar på dig tjocktröjan som täcker allting, allting som tyder på hur du egentligen mår medan ditt hår hänger framför ögonen i hopp om att bli så osynlig som möjlig när du går mot skolan.

Någon knuffar till dig när du kommer in på skolgården och på ditt skåp står ordet ”emo” klottrat med svart tusch. Det är onödigt att försöka ta bort det, du vet redan om att det kommer att komma tillbaka efter någon dag.

När du kommer in i klassrummet sitter alla redan i sina grupper. Något par sitter och hånglar, killar kastar pappersbollar i luften och tjejer sitter och visar något på någons mobil och skrattar högt. En lärare kommer in och du stirrar ner i din bänk medan du drar med dina naglar över dina ärr innanför tjocktröjan.

Ni ska ha självmordskunskap. Inte matte, svenska, engelska eller något annat nödvändigt ämne utan istället självmordskunskap. Det rycker till i dig när läraren säger det så bekvämt, som om han pratade om vädret eller vad ni ska ha till lunch idag i skolan. En av killarna i klassen börjar sjungskrika högt på en låt från Youtube som var populär för några år sedan och flera andra stämmer in med hans ”skönsång”.”CUT CUT CUT JAG MÅR SÅ DÅLIGT”

Efteråt skrattar de unisont och du tänker på hur ditt självmordsbrev ligger på kudden hemma i din säng med prickiga lakan och hur tåget går 14.12 och att det snart är över.

Okej, bra gjort. Då går vi över till det andra: i Stockholm ska nu ett gäng högstadieskolor börja med att ha ämnet ”självmordskunskap” på schemat. Nej, det är tyvärr inget smaklöst skämt. Anledningen är att det ska vara en ny metod för att minska självmorden bland unga till hälften som är utvecklad vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) vid Karolinska institutet i Solna.

Låt oss börja med faktumet att detta rör sig om högstadieklasser, där mobbingen är som värst, där ingen vill vara kvar utan alla spenderar i princip sista tiden i nian med att drömma sig bort till hösten och gymnasiet som stundar.

När man går i högstadiet har man långt ifrån den empatin och förståelsen som krävs för att kunna ha ett sådant ämne på ett sådant sätt och verkligen inte på det sätt som NASP har tänkt er. Att ha detta i gymnasiet hade varit betydligt mer logiskt och mycket mer genomtänkt.

Men när man har ämnet självmordskunskap i skolan kommer bland annat att rollspela svåra känslor och hur man kan känna igen om man är… självmordsbenägen eller om man känner för att skada sig själv.

Och alltså verkligen? Hur tänkte de där?

I varje högstadieklass på cirka trettio elever finns det ungefär två stycken som lider av psykisk ohälsa och som kommer behöva gå igenom att rollspela fram deras riktiga känslor framför människor som kanske är dem som framkallar just den sortens känslor som gör att de vill avsluta sitt eget liv. Det är osmakligt på alla sätt och vis och gör om självmordstankar till en lek.

Missförstå mig rätt, jag säger inte att vi INTE ska prata om självmord och psykisk ohälsa. Verkligen inte, men jag säger att detta är fel sätt. Vad man måste göra är att sudda bort den tabustämpeln som råder över allting som har med psykisk ohälsa att göra och istället utbilda duktiga skolkuratorer och skolpsykologer. Många unga i högstadiet väljer att inte gå till skolans kuratorer på grund av att dels så är det i en otrygg skolmiljö och många som lider av psykisk ohälsa lider samtidigt av sociala fobier. Att hitta nya förhållningssätt för att kunna prata om sitt mående är däremot en viktig punkt för att kunna minska självmorden som till exempel något så enkelt som SMS.

För det är knappast mellan 8 till 5 som ångesten kickar in utan det är vid halv fyra på morgonen när ingen är vaken och händerna skakar och luften försvinner och ångesten tar över helt och då hjälper knappast några samtal under dagen med skolkuratorer hur bra de än är och då hjälper det definitivt inte att ha rollspelat hur det känns när man skadar sig själv under dagen i skolan det kan dessutom tvärtom trigga igång de tankebanorna och då få motsatt effekt.

”Hälften av alla självmord bland unga har "banala" orsaker, som en graviditet eller liknande. Det vill säga något som går att hitta utvägar ifrån och som tillhör normala skeenden i livet, men som dessa ungdomar inte vet hur de ska hantera.” säger professor Danuta Wasserman, chef för NASP och jag undrar, professor Wasserman, vem är du att fastställa vad som är banala orsaker för att ta sitt eget liv?

Så nu talar jag direkt till dig professor Wasserman som kommit fram med denna idé och metod:

När en människa är så djupt nere i en depression att den inte ser någon annan utväg än självmord så kan jag lova dig att det inte har att göra med ”normala skeenden i livet” eller graviditeter, tvärtom. En graviditet gör att man istället fortsätter kämpa och det finns hur många som helst före detta självmordsbenägna som kan berätta om just det.  

Sedan så undrar jag också, har du pratat med någon som begått självmord om det var ”banala orsaker” som gjorde att de valde den utvägen som de gjorde?

Hade du sagt samma sak till Leelah Alcorn som begick självmord på grund av att hennes föräldrar vägrade acceptera henne och valde istället att mobba ut henne tills hon inte klarade mer? Säger du samma sak till alla våldtäktsoffer som inte ens klarar av att gå igenom rättegångarna för de vet om att hen kommer att bli friad och säger du samma sak till alla som bara föds ledsna? För ibland finns det ingen anledning eller någonting som kan tyda på varför vissas gener är sammansatta på ett sådant sätt som gör att vissa är ledsna i själen och känner sig bara trasiga.

Och vågar du ens säga samma sak till en av mina nära vänner som försökte begå självmord efter att hens mamma gick bort och trots psykologer och trots mediciner så hjälpte det inte för att någonting hade gått sönder i henom och kanske aldrig kommer kunna lagas.

Nä, jag trodde väl inte det.

EliSophie Andrée,
Gymnasieelev och tacksam över att högstadiet för min del är över 

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (43)
Kopiera länk
Dela