"Varför blir ni så kränkta av feminism? Behöver ni en kram?"

Jag läste om en artikel iAftonbladet. En kvinna var ute på krogen med sina vänner. På sighade hon ett linne och en kjol. Plötsligt känner hon att någonslår till henne på rumpan. Av ren reflex, utan att tänka vänderhon sig om och ger killen en örfil. Han anmäler för misshandel,hon motanmäler för sexuella trakasserier. Kvinnan fälls irättegången till böter. Mannen går fri. Som anledning frånåklagaren för mannens friande dom var något i stil med: Man fårräkna med sådant när man har en kort kjol på sig.

En kvinna är på väg hem frånkrogen. Hon går av tåget och börjar gå hemåt. Det är en tiominuters promenad från stationen. Vägen hem är relativt upplysthela vägen. När hon kommit halvvägs möts hon av ett killgäng. Deär fulla och när hon passerat börjar de ropa efter henne.Kvinnan svarar inte, istället ökar hon tempot. Bakom henne hör honplötsligt snabba steg, hon vänder sig om och ser att killarnaspringer mot henne. Hon börjar springa men de hinner ikapp. Honförsöker göra motstånd men de är alldeles för många. De drarin henne i en skog där de sedan våldtar henne. I rättegången fårkillarna gå fria. Bevisen är inte tillräckliga trots blåmärken.Inga spermarester kunde hittas då hon duschat så fort hon kom hem.”Hon sa inte nej” var advokatens försvar. ”Hon var dessutomjättefull”.

Överallt på Instagram finnshalvnakna bilder på tjejer som killar sitter och drägglar över.Slimmade kroppar med putande rumpor och totalt blottade bröst. Defår finnas. Det är okej. Zara Larsson lade upp en bild där mankunde se ett tampongsnöre mellan två ben. Inga totalt blottadekroppsdelar, bara ett snöre. Bilden anmäldes och togs bort pågrund av stötande innehåll.

För ett tag sedan läste jag omen kvinna som mitt under sommarens värmebölja klivit in på gymmetför att träna. Gymmet saknar aircondition. Överallt på gymmetstår män och tränar, iklädda endast byxor. Under tiden kvinnantränar känner hon att det blir alldeles för varmt. Hon tar av sigtröjan och fortsätter träna i byxor och sport-bh. Efter enstund kommer personalen fram och beordrar kvinnan att sätta på sigtröjan igen. ”Det är alldeles för stötande att gå klädd sådär, det går emot vår policy”. Kvinnan frågar om inte killarnaockså borde sätta på sig tröja. Till svar fick hon att det”faktiskt är skillnad på killar och tjejer”. Personalen lämnadekvinnan med valet att antingen sätta på sig sin tröja eller lämnagymmet.

Mitt på stan står ett par. Debråkar intensivt och plötsligt slänger sig kvinnan på mannen ochslår honom med knytnävsslag ett flertal gånger. Polisen kommertill platsen och utan att överhuvudtaget fråga vad som hänt griperde mannen för misshandel. Mannen visar sina blåmärken och öppnasår, förklarar att det faktiskt inte bara är män som slårkvinnor. Det finns också kvinnor som misshandlar sina män. Kvinnanhar inte en skråma på kroppen men trots de tydliga bevisen gripsmannen.

En man larmar polisen efter ettfamiljebråk. När polisen kommer till platsen förklarar mannen attett bråk brutit ut mellan honom och frun. Han berättar att de hartvå barn tillsammans men att hans fru missbrukar och blivit argnär mannen berättat att han vill skiljas. Hon hade blivit så argatt hon först slagit honom, sedan hade hon slagit sitt huvud iväggen och hotat med att anmäla honom för misshandel. Han visartydliga blåmärken på kroppen och ett märke i väggen. Polisenförhör även kvinnan men väljer sedan att gripa mannen förkvinnofridsbrott. I rättegången blir mannen åtalad och dömd.Kvinnans berättelse ansågs vara trovärdigare.

Varje dag, överallt i hela världenfinns liknande eller nästan identiska berättelser som de ovan. Omdet inte är argument nog för att feminismen är viktig. Om det inteär tillräckligt med bevis på att vi faktiskt inte lever i ettjämställt samhälle. Om det inte är nog, vad fan mer krävs? Skakvinnor bli så fruktansvärt kränkta och nertryckta att inte enjävel längre ska våga anmäla när de blivit våldtagna? Att mänska få tafsa precis hur mycket de vill, dra upp klänningen påtjejer när helst de behagar och ha sex med dom hur fulla och medvetslösa de än är.

Den kvinnan som gör motstånd, som sägernej, som slår tillbaka. Hon ska straffas. Bygg en liten hydda ute pålandsbygden och skicka alla kvinnor dit när de har mens. Där kande blöda bäst de vill och ha PMS utbrott på varandra istället.För mens är äckligt. Låt män gå halvnakna överallt när det ärvarmt. Låt de stå bar bröstade och svettas medan deras anabolafyllda armar pumpar. Låt de gå på stan med t-shirten hängandes ishortsfickan. Ni kvinnor kan samtidigt sätta på er en burka,

Eller ännu bättre, flytta tillnågot av alla de länder där du stenas till döds om du går tillgymmet i bara sport-bh eller går på stan i korta shorts och etttajt linne. Om inte var fan beredd på att bli kallad slampa, fåtjuvnyp i rumpan eller bli nekad att vistas på offentliga platser.Så är det bara. Det får du fan ta. Om du är kvinna. Ni män, niska arbeta, försörja familjen, aldrig gråta, alltid varavältränad, stark, manlig. Om du som man någon gång skulle hamna ien relation där du blir misshandlad fysiskt eller psykiskt, anmälinte. Du får fängelse medan hon får huset & barnen. Så hållkäften, ta det som en man & kom ihåg, gråt för i helveteinte!

Helt ärligt. Jag förstår inte varförmänniskor blir så kränkta av feminism, kvinnor som män. Varförvill ni ge er själva en käftsmäll? Gör det inte ont? Blir detinte jobbigt tillslut? Hur mår ni? Behöver ni en kram? Eller kandet vara så att ni faktiskt är så fruktansvärt drabbade av dennaojämställdhet själva men inte ens är medvetna om det? Jag tror pådet sistnämnda. Blir man kränkt av feminismen, kränkt av allt somdet står för och som de kämpar för. Då säger det mer om dig änom en feminist som mig. 

Jag har också varit kränkt, rädd, vägratkalla mig själv för feminist. Tills jag insåg att jag levt i enstereotypisk roll utan att ens förstå det själv. Jag föddes in iden och i hela mitt liv, så fort jag brutit mönstret så är detnågon eller något som alltid tryckt mig tillbaka på min plats. Jagtror inte att det är feminismen som människor är så rädda förutan vad feminismen väcker i människor som är den stora rädslan -Sanningen.

Ida Wollter,
Feminist