"Legal cannabis skulle skapa arbetslöshet bland hemmaodlarna"

I Sverige pågår sedan en tid tillbaka en viss rörelse för den legalisering av cannabis som redan ägt rum i många delar av västvärlden och Sydamerika.

Legalisering av cannabis är dock inte oproblematiskt: statligt kontrollerad droghandel är ur flera perspektiv inte önskvärt. Ett av de mest akuta problemen med den hypotetiska legaliseringen av cannabis är dock konsekvenserna för den svarta marknaden.

De ökade kraven på självförsörjningsförmåga i kombination med en "effektivisering", automatisering, av arbetsmarknaden tvingar människor att hitta en försörjning utanför ramarna. Ett av dessa sätt är rån, inbrott och bedrägeri, men alternativet till detta - för de som har svårt att utföra våldshandlingar - är att försörja sig genom droghandel.

Liksom i alla branscher är droghandeln extremt lukrativ för somliga, storskaligt opererande grupper och individer. Men för det mesta, i synnerhet vad gäller handeln kring en vanlig och mjuk drog som cannabis, är drogförsäljningen ett kneg - man säljer i brist på andra alternativ shit för att pröjsa sin knarkarkvart, med enda konsekvens för "offret" att tiden fördrivs med okristliga utomstående hjälpmedel.

Legalisering av cannabis i Sverige hade kanske skapat ett par hundra arbetstillfällen men förmodligen hade tiotusentals försvunnit. Dessa människor måste då söka sig en alternativ försörjningsmetod; detta med en för överskådlig framtid mättad arbetsmarknad som svår eller omöjlig tröskel.

Begränsad småskalig kriminalitet som cannabishandel eller typ oskattad försäljning av hemmasnickrade träfigurer (jag patenterar härmed jämförelsen) är helt nödvändig för att undvika desperat våldskriminalitet. Det är därför såväl begränsningar för polis- och övervakningsmakt som begränsningar för korporativ och statlig etablering inom kriminella marknader är oerhört betydelsefulla för ett samhälle.

För det är inte självklart att staten ska handla med cannabis annat än i medicinskt syfte. Medan det är en drog som har många goda kvalitéer och fördelar så är det alltjämt en vanebildande drog som kan få konsekvenser för det sociala livet, karriären och livslusten. Staten och kapitalet bör inte förmedla vanebildande rekreation. Vi har tillräckliga problem att tampas med datorspel, sociala och asociala medier. Droghandel borde hållas småskaligt och vara för oss som tröttnat på livet och mest använder det som botemedel mot existentiell tomhet. Ingen legalisering alltså, men gärna en avkriminalisering så att vi kan langa upp en skön kruka i fönsterkarmen.

Simon Lerkot Berglind,
Arbetslös