Emelie, 16: "Öppna era hjärtan för de som ber om vår hjälp på gatan"

Det räcker med att starta upp datorn och klicka runt litepå internet. Lovord efter lovord om det underbara landet Sverige.

Vi har ett välfärdssystem utan dess like: vi har trygghetssystem att falla tillbaka på. Sociala krockkuddar gör landningen mjuk och bekväm. Ochvisst, Sverige är suveränt.

Men så fort det gäller någonannan än oss och vi riskerar att förloranågot vänder vi oss med ryggen till och blir tvära. Oräkneligagånger har jag sett det välputsade landet Sveriges baksida. Jaghar sett hur egoismen påverkar vår vilja att hjälpa utsatta.

"Invandringen kostar ossmiljarder" hörde jag av en nära bekant för några veckorsedan. "Pensionärerna på ålderdomshemmet har inte ens råd medägg till frukost" fick jag som motargument när jag förde fram minåsikt om att invandringen absolut inte borde minskas.

"Vi måste förbjudatiggeriet för att det är psykiskt jobbigt att behöva se de utsattatiggarna" var det en annan som sa till mig nyligen. Och det är ju precis så många tänker. Man går förbitiggaren utanför Konsum med en klump i magen, men inbillar sig samtidigt att man gör bra sak. 

"Pengarnagår bara till droger" säger de. Lurar i sig själva att de genomatt lägga i en tjuga i den ekande tomma koppen "stöder organiserattiggeri". 

Sen upprepar de än en gång att det är bättre att bara gå förbi, att ignorera de hemlösa tiggarnas existens. De knyter nävarna och förbannar lagboken, som tvingar dem att se denhårda verkligheten.

Önskan om att förbjud tiggeri har jag settoräkneliga gånger på sociala medier. För visst vore detlättare att bara slippa se det? För visst försvinner problemen om man bara ignorerar dem? Om ni sopar dem under mattan och stampar, och sedan klappa er själva på axeln i tron om att ni nyss har hjälpt deutsatta?

Grejen är den att vi missar en sak. Det är människor det pratar om. Det skulle kunna vara din mammaeller min syster. Ett snedsteg i livet kan få fruktansvärda konsekvenser och plötsligt kan man själv hamna där man aldrig trodde att man skulle hamna.

Att folk fortfarande har mage att intala sigatt det är en frivillig handling - att de människor som dagarna iända sitter utomhus och fryser, oavsett väder ellertemperatur, gör det för skojs skull, eller för att de vill.

Om valet står mellan attsvälta ihjäl och tvingas tigga är beslutet ganska enkelt. Det är helt enkelt värt några tjugor att sitta där, när alternativet är att inte ha något alls. 

Men ändå viftas det i näven åt dem, sägs att detminsann finns jobb att få, att hemlöshet inte är något somförekommer i detta underbara land. Trångsynthet, kallas det.

Jagförnekar inte att det finns tiggare med drogproblem. Personer som lägger sina pengar på annat än mat. Men detär en minoritet och att ha det som motargument för att känna sigbättre när man i själva verket bara blundar för problemet, äraningen naivt.

Fy skäms,Sverige. Öppna ögonen, det finns en verklighet utanförSvensson-bubblan. Och framförallt: öppna era hjärtan.

EmelieNykvist, 16 år