- Foto: Privat

Mattias Goldmann: "Skärpt hantering av biståndet, ja – men med förnuft!"

Mattias Goldmann (Fores):"Det är roligt att KDU engagerar sig i biståndsfrågorna. När effektivitets- och mätbarhetsmålen drivs med förnuft och kompletteras med en tydlig vision om vad vi ska med biståndet, så kan det bli riktigt bra"


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenten

Mattias Goldmann är VD för den gröna och liberala tankesmedjan Fores. Han är även före detta biståndsarbetare i Latinamerika och bodde nyligen i Kenya där han utvecklade utsläppsminskande projekt. Han driver nu det Sida-delfinansierade projektet ABBBA, African Biofuel & Bioenergy Business Assessment.

Vad ska svenskt bistånd användastill? Hur ska fattigdomen bekämpas, klimatförändringarna minimerasoch utsatta gruppers situation stärkas? På detta ger KDU inga svar,deras enda fokus är ökad ”resultatuppföljning och effektivitetskrav".

Låt oss direkt slå fast att pengarsom satsats och som inte kan redovisas inte är acceptabeltnågonstans – här slår KDU in öppna dörrar och har rimligensåväl biståndsrörelsen som den nya regeringen med sig. Men påett antal områden väcker Edströms inlägg oroande frågor.

Edström efterfrågar ”effektmätning”.Det sker förstås redan, och man måste alltså anta att det skavara mycket mer i fokus än idag. Om svenskt bistånd i ökadutsträckning ska ha tydliga effekter, måste det mer än idag varatill helt egna projekt – hur vet vi vilken del av framgångenSverige har om vi är en av många givare? Denna isolering av Sverigesom aktör är knappast effektivt när de stora framtida hoten, såsomklimatförändringarna, kräver ett brett och samfällt agerande föratt kunna lösas, samtidigt som det förstås kan ge ökadkostnadseffektivitet.

Edström anger att ”Uppföljningen avbiståndet borde givetvis vara det mest centrala arbetet för Sida,Utrikesdepartementet och andra myndigheter och organisationer somjobbar med utvecklingsbistånd.” Uppföljning är förstås redanen central del, ”det mest centrala” innebär därmed att det gårföre exempelvis arbetet med FN:s nya hållbarhetsmål, som både dennuvarande och den förra regeringen lyfter fram som avgörande förvärldens framtid.

På ett område har Edström uppenbarträtt, även om hon inte själv uppmärksammar det. Det gällerSveriges stöd till FN:s nyinrättade Gröna Klimatfonden, därSverige är största bidragsgivare per capita. Här har regeringenmarkerat att Sverige inte ska ha några konkreta synpunkter på hurmedlen ska användas. Ställ istället krav på starka synergiermellan utsläppsminskningar och reducerade effekter av deklimatförändringar som inte kan undvikas, säkerställ högstakostnadseffektivitet genom att använda redan etableradeFN-mekanismer för utsläppsminskningar och fokusera på maximalklimatnytta snarare än en fördelningsnyckel utifrån hur fattigtrespektive land är.

”I biståndets fall måste man tareda på om pengarna har gjort någon nytta eller inte”, skriverEdström. Risken är uppenbar att man fokuserar på det som är lättatt mäta snarare än det som är viktigt att uppnå – särskilt omden inte kombineras med någon vision för vad biståndet ska uppnå.Enkelt uttryckt blir frågan ”hur många spisar har du delat ut?”istället för ”hur har den långsiktiga försörjningstrygghetenförstärkts?”. Sveriges världsledande projekt med att stöttauppbyggnaden av en välfungerande administration i mottagarlandet ärbland det första som faller med Edströms snäva fokus, likasåarbetet med frågor som är långsiktiga och diffusa, somklimatförändringarna.

”Sveriges offentligabiståndsverksamhet måste bedrivas med respekt för människorna densyftar till att hjälpa”, skriver Edström och återigen låter detsjälvklart tills vi synar meningen i sömmarna. Vad innebär dettat.ex. i Uganda, där en majoritet av befolkningen tycks stödjaövergreppen mot homosexuella? Vad innebär det om bybefolkningenhellre vill ha ett matpaket än hjälp att starta upp ekologiskajordbruk?

Edström undviker den största frågani svenskt bistånd, som också diskuterats i detta forum; hur rimligtär det att Migrationsverket är Sverigesstörsta mottagare av svenskt bistånd? Många EU-stater finansierarinte alls migrationskostnader hemma med biståndsmedel, OECD-snittetär 2%, Sverige är extrema med sina 21 %. Kristdemokraternahar varit en aktiv del i att detta nu är praxis, men vi har nog litetill mans trott att de tvingades till detta av andra partier ialliansen. Edströms tystnad i opposition bör betyda att hon godtartingens ordning. Eller?

Det är roligt att KDU engagerar sig ibiståndsfrågorna. När effektivitets- och mätbarhetsmålen drivsmed förnuft och kompletteras med en tydlig vision om vad vi ska medbiståndet, så kan det bli riktigt bra.

Mattias Goldmann,
VD, tankesmedjan Fores

/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.