Maja Borgqvist: "Jag är så jävla besviken på kvinnohatet inom svensk fotboll"

Jag tycker väldigt mycket, nej älskar, fotboll. Jag tittar på väldigt mycket på fotboll. Jag håller på Chelsea för att det alltid varit så och på Atletico Madrid för att jag har en crush på Fernando Torres.

Men ni vet den där känslan man får när kompisens föräldrar tycker du har dåligt inflytande? Eller när man kommit till en 18 årsfest man egentligen inte var bjuden på?

Så känner jag för fotbollen. Alltid.

Jag tror inte att jag har fått höra fler glåpord än någon annan supporter. Men jag är övertygad att jag som kvinna blivit bemött annorlunda. När jag kommer in på en fotbollsarena är jag kompisen som fått 18-åringen hög på crack. Det är så jag känner mig. Att kalla mig själv elefanten i rummet är en underdrift.

När jag har tittat på fotboll har jag aldrig känt mig hotad. Men annorlunda och ovälkommen. Mina klasskompisar och vänner har aldrig bjudit med mig att titta på fotboll någonsin. Jag har aldrig varit inkluderad i fotbollssverige. 

Samma sak när jag följde med min sambo på GAIS superettanpremiär. Jag kände hur blickarna vände (och nej jag är ingen supermodell). "Vem är hon här med?", "Hon kan inte velat hit frivilligt". En kille vände sig till och med mot mig och frågade: "Hur känns det? Det är mycket testosteron här..."

Att jag måste ha med min sambo för att gå på fotboll är ett skämt. Att jag måste legitimera mig i form av korsförhör om Chelseas laguppställning sedan 1935 är ett skämt.

Jag har länge vetat att jämlikhet och respekt inte finns inom fotbollen. När klubbar har pratat om "värdegrunder" och floskler har jag genomskådat dom. Annars hade inte damlagen fått träna 23.00 en tisdag på grusplaner eller spelat Champions League finalen på en division fyra "arena".

Så när jag hörde om Sofia B Karlssons projekt "fotboll för alla" fick jag ändå lite hopp. Äntligen! Någon som vet vad hon pratar om. Någon som tar upp frågor som sexism, homofobi och rasism på allvar. Nu börjar fotbollssverige röra sig långsamt framåt.

Dock kom hopplösheten tillbaka i går när jag läste att hon blivit mordhotad iväg från sin position. Jag blev inte förvånad. För jag vet vilka värdelösa svin som finns i fotbollen.

Så nej, det finns ingen medmänsklighet inom fotbollen.

Men snälla ni i klubbledningar, fortsätt ni ljug på om värdet av respekt, jämlikhet och sexism. Ni får mig aldrig! Ni verkar ha jävligt bra patriarkal ordning i era led!

Sofia B Karlsson, du har min eviga respekt! Kampen är inte över.

Maja Borgqvist,
Fotbollsälskande feminist