Linnéa Berg: "Jag är stolt över mitt thigh gap – det är vackert"

Supermodellen Elsa Hosks lår har genom H&M:s baddräktsbilder blivit poppis. Givetvis måste vi syna och rasa över dessa lår och dra det till dagens världsproblem. På något vänster är det nog också den manliga människans fel. Den som fluktar kroppsformer i stället för att shoppa kan ju se att på den ena baddräktsbilden har hon ett så kallat ”thigh gap” (hål mellan övre, inre låren) medan på den andra bilden har hon det inte

Luften går ur mig. Ja, bokstavligen, testa sucka riktigt länge så försvinner all luft tillslut.

Som jag ser det finns det bara en vettig anledning till att göra uppror kring någon annans kropp(sdelar). Den anledningen är ur hälsosynpunkt – till exempel om någon är så överviktig att denne riskerar drabbas av hjärtsjukdom eller om någon är undernärd, vilket förstås verkligen inte är sunt heller. Elsa Hosks lår faller dock inte in här, inte av de två baddräktsbilderna att döma i alla fall.

Så nu när vi rett ut att det inte är fara och färde med dessa lår. Kan vi då sluta irritera oss på om man har hål mellan benen eller inte? För det är thigh gap vi pratar om, inget annat. Eller? Nej, nog är det en underliggande diskussion om kvinnan vs. mannen som förs igen.

Oj de glömde redigera hennes ben i den svarta baddräkten!:((((((((((((((((((((((((( pic.twitter.com/VfTNmOcNJh

— Johanna (@OhlssonJohannaa) 12 april 2015

Som självsäker, smal, kvinna som dessutom har detta thigh gap känns det oundvikligt att uppfatta motståndardiskussionen om dessa lår i fråga som annat än ännu ett uppror mot rådande skönhetsideal och jämställdhet. Det låter som att ännu en gång är jag för smal och borde skämmas eftersom jag på så vis bidrar till unga flickors ohälsa och mäns tro om att de är större och starkare än kvinnor. Ännu en gång är det synd om kvinnor som inte är som män.

Varför ska jag skämmas över mitt gap? Jo, det vill ju till att jag gör eftersom har jag ett hål mellan låren är jag att likställa med en supermodell (yey!) som är för smal, och genom detta får jag stämpeln att jag vill lura i tonårsflickor att gå på svältdiet och att jag vill underkasta mig mannen. Logiken tycks vara; är jag smal kan andra lockas till att vilja vara det och att män lockas till hål mellan benen (och då räknas alla hål inklusive thigh gap), ”förstås”.

Jag får väl helt enkelt dölja låren genom att bära kjol i stället för byxor... men vänta nu. Har jag kjol är jag ju att betrakta som alltför tjejig och kommer inte få ett seriöst jobb, och förmodligen får jag stämpeln att jag vill lura i tonårsflickor att man inte är attraktiv om man inte visar bara ben och på något sätt vill jag nog underkasta mig mannen även här. Well, that escalated quickly.

Som kvinna ska jag tydligen sträva efter att vara och bete mig som en man för att minska på ojämställdhet. I min värld blir det inte jämställt om alla tvingas bli starka män och i min värld bär män fortfarande byxor och inte kjol. Men bär jag byxor kommer ju mitt gap synas. Sucken uppstår och det blir en ond cirkel som jag faktiskt inte vill vara med och snurra i.

Så, protest! Jag tycker inte synd om mig själv. Jag älskar att vara kvinna. Jag ser fram emot att börja min karriär som jurist om några månader och jag längtar efter att sola mina snygga lår i sommar. Jag hoppas alla kvinnor oavsett lårstorlek kan känna som jag.

Och vad sägs om lite empatisk framtoning? I stället för att gå den bittra, aggressiva vägen och skylla allt på ”hemska män”, sätter jag min fulla tilltro på att dagens moderna, medvetna män förstår och respekterar drivna, vackra kvinnor med eller utan lår.

Linnéa Berg,
Juridikstuderande