"Nej Hanna, det är inte bebisars fel att vi suger ut jordens resurser"

Replik till Hanna Larsson som skriver att det är själviskt att skaffa barn.

Jag är en mamma. Jag är således en av de där människorna du kallar själviska, då jag faktiskt har skaffat barn. Inte nog med att jag fött barn, jag har dessutom haft mage att göra det utan att känna någon som helst ånger, ingen skam, inte för en enda sekund.

Visst är det sant att vi är många människor som lever på den här planeten och det är också sant att vi har ansvar för hur vi konsumerar, förflyttar oss och hur vi i övrigt behandlar varandra, djuren, planeten och dess begränsade resurser. Din lösning är att vi helt enkelt ska sluta föda barn, att mina barn inte skulle ha fått komma till och att deras liv är ett misstag och ett av mina egoistiska beslut här i livet.

Din “lösning” är något av det mest själviska jag har läst i debatten om hur vi ska rädda klimatet. Om mina barn bara kunde låta bli att leva så skulle du kunna leva med dina bekvämligheter och din överkonsumtion några år till, om mina barn bara kunde låta bli att leva kunde du slippa att ta ditt ansvar och du skulle inte behöva lägga om dina vanor för att problemet inte ska växa. Dina bilresor, din kastade mat och din överdrivna elkonsumtion störs när mina barn också ska leva på den här planeten.

Min lösning ser lite annorlunda ut. Jag tycker inte att lösningen är att skambelägga föräldrar och betrakta barn som en ovälkommen börda, mina barns liv är nämligen mer värda enligt mig än dina bekvämligheter.

För vi kan leva annorlunda. Vi kan konsumera mindre. Det finns oerhört mycket som du och jag kan ändra på i våra egna liv för att bidra till en verklighet där mina barn kan få leva och växa upp i en mer välmående värld. Som en vuxen människa kan du välja att ta ditt egna ansvar i stället för att nonchalant svära dig fri från skuld och ifrågasätta andras existensberättigande.

Du skriver "att skaffa barn är en handling som bara är till nytta för dig själv och inte kommande generation eller världen du lever i". Du har fel igen. Mina barns liv är inte bara till nytta för mig, de har ett egenvärde till skillnad från dina bekvämligheter som på riktigt bara är till nytta för dig. Det är de som är den nästkommande generationen, en generationen som förtjänar en ärlig chans på den här jorden och det är vi som ska bana väg för dem på bästa möjliga sätt.

Att i sitt föräldraskap lära sina barn sparsamhet och vördnad för jorden genom att leva på ett hänsynsfullt och solidariskt sätt är att verka för hållbar utveckling, att ifrågasätta alla de företag som gör ekonomisk vinning på att suga ut jorden på tillgångar och förgifta den med utsläpp är att verka för hållbar utveckling.

Att ifrågasätta barns rätt till liv är att värna sin egna bekväma livsstil och visa förakt mot sina medmänniskor. Det är att inte tro på alla människors lika värde. Enligt din text är din egna bekvämlighet mer värd än mina barns rätt till liv.

Carolina Farraj,
Skribent och debattör