- Foto: Privat

"Vi behöver förståelse och hjälp, inte indraget studiemedel och pepp"

Gabriella Stefansdotter Ederby skriver om att skolan inte ser de som mår dåligt.


Läs mer från Nyheter24 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt Prenumerera
X

Gillar du artikeln?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.

Välj nyhetsbrev
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenten

Gabriella Stefansdotter Ederby är 18 år, feminist och älskar att skriva.

Följ henne på Instagram: @Feminetik

Vi alla vet hur det känns att vakna upp till dagar då man bara vill försvinna. Vi alla har någon gång stått framför spegeln och grälat med oss själva över att huvudet är för runt, att håret är för kort eller att inga kläder passar. Alla ska någon gång ligga kvar i sängen utav hopplöshet.

Detta får människor som aldrig lidit utav en längre depression att tro sig veta precis hur det känns att fullständigt hata sig själv.

Som en konsekvens av det är det alldeles för många föräldrar och skolpersonal som väljer att stämpla min och många andras tillstånd som något tillfälligt, ibland till och med självvalt.

Men det är inte så lätt som att tala om för sig själv att man duger om morgonen, det är inte så lätt som att bara rycka upp sig, att bestämma sig för något eller att somna tidigare på kvällen så att man "är utvilad". Ingenting handlar om lathet och man väljer aldrig att bli kvarliggandes i sängen. Varenda dag och situation blir en kamp och man går runt med ett pågående krig inom sig.

Det pratas ständigt om hur elever ska kunna prestera. Vara aktiva och närvarande på varenda lektion.

Man blir tvingad att sätta sig in i situationer där man inte har en chans att gå i skolan, för att man på något sätt ska inse vilken tur man har som får ta del av den fina skolan vi har i Sverige. Den fina skolan som ska göra att vi alla har en ljus framtid framför oss.

Man blir alldeles för ofta stämplad som otacksam och ouppfostrad som inte orkar ta sig igenom alla skolår eller alla prov, läxor och gympalektioner. Skolan och oförstående vuxna förklarar för dig att det är ditt fel att du inte orkar. Att allt du behöver göra är att rycka upp dig lite.

Skolan anmäler lydigt din frånvaro till CSN, i stället för att faktiskt försöka hjälpa oss som har det jobbigt.

Det är lätt att uttala sig om andras tillstånd när man själv inte har några större problem att ta sig iväg till skolan om morgonen.

Unga som vuxna måste sluta tro att de kan bedöma någon annans tillstånd bara för att de själva har stunder på året då de mår lite dåligt. Ni nedvärderar som slåss med allvarliga och fullt verkliga problem. Ni vägrar se vår sjukdom.

Vissa sjukdomar syns inte på utsidan. Men ni måste förstå att de finns där ändå. Ni måste tro på det vi säger.

För tro mig: jag är tacksam för min rätt att gå i skolan, och jag är tacksam för att vi har nästan gratis sjukvård i Sverige. Men vi behöver fler än sjuksköterskor och doktorer som förstår oss.

Vi behöver skolpersonal som förstår att psykisk ohälsa också är en riktig sjukdom.

De måste vara beredda att sänka sina krav, öppna ögonen för alla slags sjukdomar och förstå att olika elever behöver olika hjälp. Det som peppar en elev kan få en annan att ge upp och hoppa av skolan.

När en elev börjar skolka och slutar dyka upp på lektionerna, kan inte den första tanken vara att eleven är lat, oförskämd eller okunnig. Vi måste visa förståelse, vi måste försöka förstå varför det blev så, och vi måste försöka hjälpa de som har det svårt.

Gabriella Stefansdotter Ederby

/
/
/
/
Håller du med?
Tack för din röst!
stats
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.