"EU bryr sig inte om flyktingarna som drunknar i Medelhavet"
Sofia Åhrman tycker inte att vi kan blunda för flyktingarnas situation bara för att vi är priviligierade och födda i säkra länder.
Sofia Åhrman är feminist och brinner för mänskliga rättigheter.
Människor flyr under osäkra förhållanden. De riskerar sina liv för att komma hit till Sverige i hopp om att skapa en bättre framtid för sina familjer. Samtidigt förvandlas Medelhavet till en gravplats för flyktingar. Det går inte att förstå, men det gör ont att veta vilka osäkra vägar som finns mellan här och där. Att människor måste riskera allt för ett bättre liv. Ett liv här.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR försökte över 207 000 människor göra den livsfarliga resan över Medelhavet under fjolåret, och över 3 400 dödsfall rapporterades. Förra månaden kapsejsade ett fiskefartyg som skulle ta flyktingar från Libyen till Europa. Enligt uppgifter fanns omkring 700 personer ombord på båten, men det tros ha varit så många som närmare 1 000 personer ombord då många befann sig inlåsta under däck. Endast ett fåtal kunde räddas.
Efter denna katastrof utanför Libyens kust hölls ett extra EU-toppmöte om flyktingkatastroferna, där politikerna var eniga om att EU:s sjöinsats på Medelhavet skulle tredubblas och att det skulle ske en insats mot människosmugglarna för att förhindra fler katastrofer. Stefan Löfven föreslog en mer solidarisk och gemensam flyktingmottaning inom EU, vilket gav dålig respons då flertalet EU-länder har en negativ inställning till att ta emot fler flyktingar. Statsministern tog även upp Sveriges förslag om att utreda lagliga vägar för människor att söka asyl i EU. Ett förslag som tyvärr inga andra EU-länder ställer sig bakom, heller.
För allt fler människor finns inga andra valmöjligheter än att fly för sin överlevnad, och flyktingstormen blir allt större. Smugglarligor ser här en möjlighet till att tjäna pengar och utnyttjar därför situationen. Samtidigt som detta sker, samtidigt som människor i sina desperata försök att fly över Medelhavet drunknar, sitter EU-politikerna och bråkar om hur många flyktingar diverse länder är villiga att ta emot.
Jag läste nyligen en artikel i en lokaltidning där det stod om "flyktingstormen" som väntades komma hit och att Migrationsverket ville ordna flyktingförläggningar med ett hundratal platser för asylboende. Jag bläddrade igenom kommentarerna till artikeln och slogs av hur fullständigt oempatiska människor kan vara.
Det finns människor som är på desperat jakt efter överlevnad och trygghet, och då vill vi bygga större murar runt Europa. Vi vill stänga dem ute. Låta dem klara sig själv. Vi bryr oss inte om hur många hemmabyggda små fiskebåtar som sjunker till havets botten och tar med sig tusentals människoliv. Dem ska inte hit, helt enkelt. För de är inte en av "våra". Så vi fortsätter att bygga murar. För att separera dem från oss.
Problemet är inte att människor flyr, problemet är varför människor flyr. Problemet är dessutom inte att antalet människosmugglare ökar, problemet är varför antalet människosmugglare ökar. Vi ska aldrig någonsin skuldbelägga människor för att de är på flykt, för vad har de för valmöjligheter egentligen? Att ge upp hoppet? Vi kommer aldrig veta hur det är att vara på flykt och vad en tvingas gå igenom då, men vi måste ju försöka förstå att det som pågår är orimligt. Det är omänskligt. Vi vann lotteriet. För vi lever på rätt sida om muren. Och vi måste börja bry oss om människorna som befinner sig på andra sidan.
Sofia Åhrman
