"Våld i nära relationer är inte en könsfråga"
Eva Solberg från Moderaterna skriver att vi inte får lura oss själva att våld i nära relationer är en fråga om kön. Det kan drabba vem som helst.
Eva Solberg är ordförande för moderatkvinnorna i Stockholm stad.
Följ henne på Twitter: @EvaSolberg
Relationsvåldet är inte en könsfråga - dags för familjefrid
I dagarna presenterades utredningen rörande våld i nära relation till ansvarigt statsråd. Efter genomläsning tvingas jag besviket konstatera att både utredare och regeringen fortfarande tycks vara av åsikten att sexism är lösningen på problemet med våld i nära relationer.
Tonen och indelningen i skyldigt och oskyldigt kön fastslås redan i rubriken ”Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor”. Tack vare extensiv forskning på området, både nationell och internationell, vet vi idag med stor säkerhet att denna könsuppdelning inte stämmer. Av tillika extensiv erfarenhet vet vi också att alla våra försök att, med den problemanalysen lösa frågan, har misslyckats. Just därför att våldet inte är och har aldrig varit en könsfråga.
I Sverige har minsta ifrågasättande av detta dock länge betraktats som en präktig ed i en annars ekande tyst kyrka. Få är de som öppet vågat, men det är hög tid nu. Sverige är, eller bör i alla fall sträva efter att vara ett kunskapssamhälle. Dessa samhällen kännetecknas framför allt av dess villighet att vägledas av fri och politiskt obunden forskning när viktiga beslut som rör oss alla tas. Analys och lärdomar av de erfarenheter vi gör är också ett viktigt kriterium.
De insatser som vi hittills har prövat i bekämpandet av det relationsnära våldet fungerar inte. Detta erkänner även regeringen. Orsaken till detta bör givetvis analyseras noga. Oavsett skäl kan vi dock vara säkra på en sak. Vägen till en lösning på detta samhällsproblem torde knappast utgöras av att envist fortsätta mata patienten med mer av samma medicin som utan framgång redan prövats i decennier. Det är dags att lyfta blicken.
Kunskaper att låta oss vägledas av saknas inte i ämnet. I det som kommit att kallas PARTNER ABUSE STATE OF KNOWLEDGE PROJECT (PASK), världens största forskningsdatabas rörande just relationsvåld, sammanfattas inte mindre än 1700 stycken vetenskapliga rapporter i ämnet våld i nära relation. I stort sett samtliga skiljer sig i sina slutsatser från den trötta könsmaktsanalys som regeringen återigen fick presenterad för sig.
När en sådan ansenlig mängd forskning solideras framträder tydliga och intressanta mönster. Ett är att våld inom familjen, snarare än att vara könsbundet, tycks vara ett ärftligt generationsproblem. Att då fortsätta blunda för skadorna på de barn som idag utsätts för våld är ett enormt samhälleligt svek. Vi dömer dem därmed att upprepa de mönster de lärt sig av sina föräldrar och i förlängningen hela vårt samhälle att fortsätta dras med enorma kostnader både i pengar och personligt lidande.
Enskede Årsta moderaterna där jag är ordförande har inom Allianssamarbetet i stadsdelen tagit ett tydligt och fortsatt ansvar för att prioritera arbetet för mer förebyggande insatser. I vår strävan har vi bland annat prioriterat målet att metoder och utvärderingar skall bli mer rättssäkra. Genom att vi som första stadsdel i Stockholm införde FRIDSAM- mot relationsvåld i kombination med införandet av även en mansmottagning har vi visat på vikten av att utan fördomar och förutfattade meningar, se helheten när våld förekommer i familjer. Detta unika arbetssätt hade vi hoppats skulle sprida sig till fler platser i Stockholm. Men tyvärr har detta ännu inte blivit fallet.
- LÄS ÄVEN: "Feminism leder inte till jämställdhet"
En annan ambition var att se över placeringen av barn samt en kvalitetssäkring av socialtjänstens arbetssätt. Detta hann vi dock tyvärr aldrig genomföra på det sätt vi önskat.
Mycket ofta får jag som ansvarig politiker samtal av föräldrar som inte får träffa sina barn. Jag har även hört många barn vittna om en stor utsatthet i de processer som är ämnade att värna dem. Något som givetvis är helt oacceptabelt. Jag är även djupt oroad över just den ensidiga fokuseringen på endast män som förövare i fall rörande relationsvåld. Jag har träffat och talat med många pappor och barn som vittnar om en helt annan verklighet. Forskningen ger också ett starkt stöd till deras utsagor om att även kvinnor också brukar våld inom familjerna. Både mot partner och barn. Om vi kvinnor i ett sådant läge inte ställer oss upp för dessa män och deras barn, vem ska då göra det? Våld, oavsett form och uttryck, är olagligt och ska bekämpas.
Därför ämnar jag som ordförande för Moderatkvinnorna i Stockholms stad initiera ett arbete där vi ska träffa och lyssna på alla som på något sätt har erfarenheter kring våld i hemmet. Jag välkomnar också att myndighetsföreträdare såsom socialsekreterare, poliser och andra kontaktar oss och framför sina erfarenheter. Och framförallt allt vill jag träffa er som utsatts eller fortsatt utsätts för orättmätiga sanktioner i rätten att träffa era barn på grund av bristande myndighetsutövning, fördomar, ideologiskt tunnelseende eller vad än orsaken kan vara. Detta gäller givetvis både män och kvinnor.
Utan mer av transparens och öppenhet kring utsattheten för dem vars konventionella rätt till ett fredat familjeliv hotats eller tillintetgjorts kommer vi aldrig att lyckas skapa ett bättre samhälle. Vi vet från bland annat Folkhälsoinstitutet att riskerna att drabbas av psykisk ohälsa, missbruk och andra former av social utsatthet är dubbelt så stor för barn som fråntas sin ena eller bägge föräldrar. Vi vet också att barn dagligen förs bort av någon av sina föräldrar både inom såväl som ut ur landet och att misstron från föräldrar mot ansvariga myndigheter växer i en alarmerande takt.
Vi måste börja våga se och tala om detta svåra och tunga. Och vi måste börja erkänna det faktum att våld i nära relationer i minst hälften av dess förekomst utförs av kvinnliga förövare. Annars kommer vår strävan att skydda de mest utsatta barnen aldrig att kunna bli mer än just en strävan. Vi kommer även att fortsätta misslyckas i försöken att hjälpa familjer att bryta destruktiva mönster.
Låt oss nu stå tillsammans, inte uppdelade i kön, och hjälpas åt i arbetet att nu, en gång för alla, försöka bryta dessa destruktiva mönster varhelst de dyker upp. Vill du hjälpa oss med det?
Eva Solberg (M),
Ordförande moderatkvinnorna Stockholm stad
