"Sluta vara så kräsen – du måste äta mer av maten du slänger!"
Mårten Thorslund skriver att svenskarna måste ändra sin syn på mat.
Mårten Thorslund är Mårten Thorslund är grundare av Matsvinnet.se.
Följ honom på Twitter: @mrtwistermarten
Jag vill be dig följa med på en matrevolution med både blod, knölar och grönsaker som insats. Lugn, jag är varken politiker eller rabiat. Jag som startat Matsvinnet.se är inte experten i vit rock eller gummistövlar. Min styrka är i stället engagemang till kärnfrågan: Att öka respekten för maten vi äter så att vi slänger mindre av den. Det låter enkelt men systemet är trasigt och vår förmåga är begränsad.
Sverige har alla förutsättningar att producera bra mat. På vägen från jord till bord har något gått väldigt snett inte bara i vårt land. Tidigt under förskoleåren befästs grunden för våra matvanor som ofta varar hela livet. Ju längre ifrån ett jordbruk vi lever och om vi inte växer upp som del av ett hushåll där matlagning är naturliga och positiva inslag, desto mer sannolikt att likgiltigt hantera råvaran och fortsätta slänga 1/3 av all mat.
Jag intervjuade nyligen kökschefen på en högstadieskola i Danderyd. En av mina sista frågor var: Vad har du får råd till de som vill minska sitt matsvinn? Kökschef Håkan, en man med fötterna på jorden och mångårig erfarenhet, svarade utan att blinka:
- ● "För det första att låta sinnena styra för att bedöma, lukta och smaka innan du slänger något du är osäker på.
- ● För det andra att använda frysen mer, det är väldigt praktiskt att frysa in i stället för att slänga.
- ● För det tredje att vi som lagar maten anpassar den efter de som ska äta, både vad gäller vad vi lagar, hur det smakar och mängd."
Vi avslutar intervjun. Jag känner mig nöjd med min första intervju trots att jag glömde fota. När jag lämnar skolan tänker jag att Håkan är en eldsjäl och ett undantag. Vi bor i ett fantastiskt land men livscykeln som råvarorna måste igenom innan de blir färdig mat gör processen oöverblickbar för oss som ska äta den. Det stora avståndet mellan producent och konsument gör att ingen behöver ta fullt ansvar för handling eller produkt. Det finns alltid ett mellanled, en lag, en regel, ett socialt beteendemönster att falla tillbaka på för att slippa ansvar. Den svenska statens långa vana att vilja sina medborgare väl har också negativa bieffekter som ibland överstiger nyttan. Livsmedelsdatummärkningen lagstadgades så sent som 1985 och matsvinnet har ökat lavinartat sedan dess. Hur tror du människor visste vad som var bra och dålig mat före 85?
Jag hoppas att vi om 20 år kan se tillbaka på tiden när bäst-före-märkning ensam avgjorde matens duglighet, som passé och att vi då lagar mat med respekt för oss själva, för råvaran och vad som krävts av ekosystemen för att göra den möjlig. Jag ser tecken på förbättring men också en mänsklighet som utarmar Jordens resurser och som alienerar sig inför fundamentala naturvetenskapliga principer på sin egen planet.
Jag vill be dig ge fingret till ovanan att slänga och i stället värderar din egen förmåga att lukta och smaka. Om du är beredd att följa Matsvinnet vill jag gratulera. Du tog just ny kontroll över ditt liv vilket kan leda dig vart du vill!
Mårten Thorslund
