"Gör Sverige inte något nu kan vi dras in i konflikten med Israel"

Vi färdas mot skymningen. Där ute ligger öknen kal och ogästvänlig när solen försvinner ner bakom klippbergen. Jag och min pojkvän har varit och svalkat oss i Döda havet som vi delat med både judar och araber. Det blåser en lätt sandstorm. Där ute i skuggorna ruvar en konflikt som aldrig verkar få en fredlig lösning. Men på buss 444 från Döda havet mot Jerusalem råder det fred och gemytlig stämning. På ena sidan om mig sitter min pojkvän och på den andra sidan sitter två arabiska tonårskillar. De ser på arabiska filmer, messar med sina telefoner och talar med varandra på arabiska.

Framför oss sitter två judiska tonårskillar. En bär kippa. De spelar israelisk hiphop och trallar med i de hebreiska refrängerna. En av de arabiska killarna tappar plötsligt sin mobil på golvet. En judinna framför tar upp den och den arabiska killen tackar henne på hebreiska. Sedan börjar de prata arabiska med varandra. Bussen är full av turister, judar och araber. Här samexisterar vi alla på buss 444.

När de judiska tonårsgrabbarna börjar spela orientalisk pop på hebreiska så nynnar araberna bredvid mig med i melodierna. Det blir allsång till sångaren Peer Tassis israeliska dunderhit Derech Ha Shalom. En av de arabiska tonårskillarna bredvid mig blir ivrig att visa judiska grabben med kippan en hebreisk låt på sin telefon. Jag älskar verkligen den här, säger han på hebreiska och spelar upp en låt med Eyal Golan, en av Israels största sångare. Spela Eyal Golan, ber de arabiska tonårskillarna de judiska tonårskillarna som har med sig högtalare. Så sitter plötsligt alla judar och araber runt om mig och sjunger och diggar samma musik på buss 444 som färdas mot ljusen i Jerusalem.

Var är den där apartheiden som vänsterpolitiker, kultursidor och propalestinska aktivister talar om tänker jag? Inte här på buss 444 från Ein Bokek till Jerusalem. Här delar vi alla samma väg, samma buss och samma musik. När de arabiska ungdomarna går av i Jerusalem säger de hej då till sina nya judiska vänner. På buss 444 har alla blivit en familj. Vi färdas med fred. Vi är långt från svensk media och dess ofta negativt vinklade bild av Israel.

Några dagar senare kommer jag hem till Sverige, där Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursida kallar Israels premiärminister Bibi Netanyahu för "apartheidledare" samtidigt som hon talar sig varm för Ship to Gazas försök att bryta den lagliga blockaden av Gaza, där den islamistiska terrororganisationen Hamas styr. Jag undrar om det är samma Bibi Netanyahu hon skriver om, som under det israeliska valet fotograferades med sin fru Sara Netanyahu på sin ena sida och på sin andra sida Sara Zoabi, en arabisk israel och supporter som var med och talade på ett av Netanyahus parti Likuds valmöten.

Jag är väldigt trött på att höra de grundlösa apartheidanklagelserna mot Israel i Sverige och jag är också trött på den okritiska bild av Ship to Gaza som visas upp på svenska kultursidor. Ship to Gaza ingår i den sk "Frihetsflottiljen". I flottiljen ingår bland annat turkiska biståndsorganisationen IHH som vid sidan av sin biståndsverksamhet har en tydlig islamistisk agenda. IHH har varit tydlig med att man arbetar genom Hamas. På grund av samröret med Hamas anser Israel att IHH är en terrororganisation.

Med på färden över Medelhavet mot Gaza finns Tunisiens före detta president Moncef Marzouki, som även han har haft hjärtlig kontakt med Hamas. Den marockanske islamisten Abouzaid El Mokrie El Idrissi är en annan följeslagare. El Mokrie El Idrissi har gjort sig känd för att han kritiserat en marockansk film, som handlar om marockanska judar i Israel. Han har kritiserat filmen eftersom den enligt honom uppmuntrar till "normalisering" med staten Israel. Han har också kritiserat sexuell frihet. "Frihetsflotiljen" kommer alltså varken med fred till Israel och Gazaborna eller med frihet till Gazas kriminaliserade homosexuella som sätts i fängelse av Hamas på grund av sin läggning.

Nej det flottiljen bär med sig är konfliktbegäret. Den ombyggda trålaren Ship to Gaza färdas i seglar tydligen under svensk flagg, vilket skulle innebära att om Israel ingriper mot flottiljen så skulle Sverige dras in i konflikten. Det verkar uppenbart att Ship to Gaza därmed vill provocera fram försämrade relationer mellan Sverige och Israel. Det bör därför ligga i Sveriges intresse att stoppa Ship to Gaza.

Tobias Petersson,
Talesperson för Perspektiv på Israel