"Varför kämpar ni män mot feminismen när vi också behöver den?"

Feminism är en löpeld. Överallt på sociala medier exploderar det med feministiska åsikter, antifeministiska åsikter och kampen mellan könen. Kvinnorna står och gapar högt och männen försöker ständigt tysta ner dem som "kränker" männens position som herren på täppan. Männen som står bakom feminismen hörs knappt. Ifall det är en bieffekt av feminism eller om det helt enkelt inte finns några män som kan yttra sig om feminism vet jag inte. I alla frågor gapar männen högst men nu får de motstånd och det klarar de inte av.

Frågan är då om en man skulle klara av att gapa högt om feminism utan att bli nertystad av principen av att feminism är en kvinnofråga. Kanske behövs det fler män som gapar om feminism för att folk ska förstå att det inte enbart är en kvinnofråga utan en fråga som påverkar alla oavsett kön. Kanske vore det bättre om feminismdebatten blev lite mer feministisk?

Jag som man känner mig nervös just nu när jag skriver om det här för jag vet att om jag inte skriver om det här på rätt sätt så kommer jag hängas ut som ännu ett svin som stödjer patriarkatet. Jag försöker bara göra min åsikt hörd liksom alla andra. Jag tänker aldrig jämföra manligt förtryck med kvinnors och jag försöker på alla sätt verkligen inte påstå att det är synd om oss vita män. Men, feminism är något som behövs för män och som borde få utnyttjas av män.

Vad vinner vi män på att kämpa envetet om att ta plats ifrån kvinnor som enbart vill vårt bästa? Varför känns det så förnedrande att få order av en kvinna? Varför ser vi kvinnor som kvinnor och inte som jämlikar?

Att vi män blir kränkta så fort en kvinna skriker ut om feminism är ett så tydligt tecken på varför feminism behövs även för oss män! Varför skriker vi emot när någon pekar åt riktningen vi egentligen önskar att vi vågade vandra?

Varför kämpar vi emot att som man kunna gråta öppet inför sina vänner efter ett hjärtekross? Kvinnor och män är inte så olika, efter att man fått sitt hjärta krossat så vill man bara gråta ut och få stöttning av sina vänner. Vad man inte vill ha är en klapp på axeln och kommentaren om att: "Nu kan du ju knulla vem fan du vill!"

Varför kämpar vi för att behålla sexismen som inte enbart förnedrar kvinnor utan som också bedriver en osund idealbild av hur en man ska vara i sovrummet? Vi män är inte alltid kåta, vi tänder inte till så fort vi ser en lättklädd tjej och vi tycker om när det är mjukt lika mycket som när det är hårt. Vi män är inte alltid bara kropp, inget hjärta och ingen hjärna.

Varför kämpar vi emot feminism när vi vinner på att sluta känna oss så otroligt provocerade så fort en kvinna höjer rösten och överröstar oss? Vi hade slutat känna oss förnedrade så fort vi jämförts med en kvinna. Vi hade slutat bry oss om vad som är skadligt för vår manlighet och i stället bara kört på utav bara fan på vad vi själva identifierar oss som!

Vad vinner vi män på att kämpa envetet om att ta plats ifrån kvinnor som enbart vill vårt bästa? Varför känns det så förnedrande att få order av en kvinna? Varför ser vi kvinnor som kvinnor och inte som jämlikar?

Feminism handlar inte bara om kvinnor utan om jämställdhet och bilden om feminism som enbart vänder sig till kvinnor ja, den provocerar mig lika mycket som alla andra.

Joel Andreasson