"I Sverige är det okej att vara rasist mot sydostasiater"

I Sverige bor vi omkring 50 000 personer med någon form av bakgrund i Sydostasien. Det många glömmer är att "Asien" inte endast representeras av Kina, Japan eller Korea som många föreställer sig, även om de egentligen vet att Asien är större än så. Ändå vet ni precis vad någon tänker på om den säger "asiat", och rasismen som möter oss är allt annat än ett skämt. Ändå så finns det en stark stereotyp mot just "asiater" som mer specifikt syftar på sydostasiater.

Enligt Svenska akademiens ordlista så betyder ordet stereotyp, citat: "Oföränderlig, alltid likadan, enformig". Förstår ni hur hemskt det är att sätta en stereotyp på en människa baserat på dennes utseende? Och trots att detta är så hemskt så ses dessa stereotyper som ett skämt som ses som socialt accepterade och legitima.

Här har jag listat några stereotyper förekommande skämt som ingen ens lyfter på ögonbrynet åt:

Facebookgruppen "Vi som tror att alla kineser kan karate" passerar helt obemärkt som icke-rasistisk av en enorm majoritet Facebook-användare.

Sibas reklaminslag för det koreanska företaget LGs mobiltelefon, där Mr. Lee från Korea beter sig som en östasiatisk man ska bete sig enligt svenska fördomar. Det vill säga nördigt och fjantigt, men framför allt infantilt, avmaskuliniserat och totalt avsexualiserat. Detta undgås inte att noteras av alla med sydostasiatisk bakgrund men för de flesta i Sverige så ses det som ett roligt skämt.

Rasistisk bild på Fazers godis "Kinapuffar". Bilden är nu ändrad till bara en trekantig hatt. Bildkälla: TT

Men när det kommer till stereotyper så finns den ännu vanligare bilden av den östasiatiska kvinnan som minst lika löjlig och infantil, men framför allt undergiven, foglig, feminiserad och hypersexualiserad. I en filmscen i filmen "En gång i Phuket" blir en kvinna med sydostasiatiskt utseende biten av en rocka och då bär en vit man henne längst stranden. Där möter de en svensk vit kvinna som mannen är förälskad i. Poängen är att den vita kvinnan tror att kvinnan som blir buren är prostituerad, vilket är superkul och jättevanligt(?!)

Under 2012 i Växjö förbjöds nio kvinnor med sydostasiatiskt utseende att komma in på en krog eftersom ägaren ansåg att alla med sådant utseende är prostituerade.

Choklad med ris i kallas "kinapuffar" och tidigare ackompanjerades denna chokladkaka med en nidbild av en typisk "kines", nu finns bara rishatten kvar, fast alla vet vad den syftar på.

När nobelpristagaren Mo Yan vann nobelpriset i litteratur 2012 var det många antirasister i alla politiska hörn som hittade på "superroliga" vitsar kring hans namn. Tillexempel omskrivningen Mo Yan till Yo Man.

När Sissela Kyle och Anders Lundin satte på sig rishattar när kinesiska sångerskan Wei Wei besökte Allsång på Skansen och hur Lundin sa: "Ching chong" och "Wäng bäng" så är det ju helt rumsren humor som är superrolig(?!)

Jag kan hålla på i evigheter. Problemet är att ingen ser detta som rasism utan endast som skämt. Antisemitism och rasism mot afrikaner var stereotyper som var lika socialt accepterade som roliga skämt som denna typen av stereotyper om sydostasiater. Någonstans under utvecklingen att tabubelägga antisemitism och rasism mot afrikaner så glömdes nidbilden på "kinesen och japanen". Humorn är uppbyggt på stereotyper av "de andra", när en kolonial fantasi försvagas kanske en annan måste förstärkas för att upprätthålla den kollektiva känslan av överlägsenhet.

Ett resultat av detta är att vi som blir utsatta måste ta skämten för det är ju ändå "bara skämt". När vi säger att detta sårar oss så tas det inte på allvar och viftas bort med bortförklaringar som: "Det var ju bara ett skämt", "Du måste ju tåla ett skämt", och så vidare. Men eftersom detta är skämt om oss så gör ni oss och hela vår existens till skämt. Men sanningen är att varje gång dessa stereotyper dyker upp eller någon drar ett sådant skämt så dör bitar av det svenska vi har inom oss, det är svårt att känna sig hemma i ett land där vi endast är skämt. När ni vrider er i tv:soffan av skratt åt stereotypiska porträtteringar av sydostasiater så ifrågasätter ni våran identitet och finner nöje i andras förödmjukelse.

Så nästa gång du möter en annan människa, var accepterande och förstå att du kan komma varsomhelst ifrån oavsett hudfärg och utseende, placera ingen i ett fack.

Julia Lidman