"SD sprider hat mot tiggarna med pervers njutning i rösten"

Sedan Sverigedemokraternas reklamkampanj i Östermalmstorgs tunnelbana ägde rum, har jag gått till försvar för yttrandefriheten och beslutsamt ställt mig emot de vandaler som valde att ta lagen i egna händer och riva ner all reklam. Jag försvarade kampanjen med att den riktade sig emot organiserade ligor som utnyttjar desperata människor att tigga och att demonstranternas agerande var en attack på våra demokratiska värdegrunder.

Men i kväll har jag faktiskt börjat omvärdera mitt försvarande av deras kampanj i yttrandefrihetens namn. Detta efter att ha hört en otroligt läskig intervju med Kent Ekeroth på brittisk radio gällande reklamkampanjen. Jag läste budskapet på kampanjen säkert hundra gånger, men såg inget fel med det. Men att höra från Ekeroth själv hur motivet bakom egentligen lyder var faktiskt skrämmande.

När han talar med nästan pervers njutning över hur vidriga tiggarna är i radion, samtidigt som jag insåg att kampanjen inträffade i samband med den internationella minnesdagen för romska förintelseoffer, kände jag bara att det går inte rättfärdiga. Jag var nog lite för trångsynt för att ta till mig det egentliga motivet bakom kampanjen.

Självklart ska vi ha yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tryckfrihet oavsett vilket politiskt läger det än gäller. Men gränser måste dras, och jag har till viss del förståelse för människors reaktioner, samtidigt som jag är emot att en pöbel tar sig rätten att tysta andra genom dessa tillvägagångssätt. Det handlade inte om rasism, det handlade inte om hets mot folkgrupp och det handlade inte om hets mot romer, men jag måste tyvärr erkänna att jag är övertygad om att det handlade om att hetsa mot tiggare.

De hetsade även upp sina motståndare, som i sin tur gav Sverigedemokraterna mer reklam och mediaexponering än de hade kunnat drömma om, genom att människor lät känslorna styra snarare än att analysera konsekvenserna och tänka efter rationellt. Detta skedde nog delvis på grund av att SD-motståndarna lever på missuppfattningen att de skulle vara intellektuellt överlägsna Sverigedemokraternas politiska strateger.

Dessa motståndare till Sverigedemokraterna vill ofta måla ut partirepresentanterna som outbildade idioter. Men definitionen av idioti är att göra samma sak om och om igen, och förvänta sig ett annat resultat. Och så kan man nog enklast beskriva den upprepade taktiken mot Sverigedemokraterna som skett under de senaste nio åren, som enbart lett till att de växt mer och mer. Och när människor nu äntligen gör något för att bryta detta monotona mönster, så agerar de på dummast möjliga vis.

Den bild av Sverigedemokrater som korkade sprids felaktigt med vilje. I själva verket är deras partirepresentanter väldigt strategiska och lömska, och detta måste motståndarna ta lärdom av, för att kunna bemöta dem på rätt sätt. Det värsta man kan göra är att underskatta sin fiende. De är otroligt intelligenta och taktiskt lömska. De använder sina motståndare som marionettdockor, som allt som oftast spelat ut sin roll helt efter planerna.

Jag hymlar inte med att jag personligen anser Sverigedemokraterna vara ett slags nödvändigt ont för att övriga partier ska skärpa till sig och se till folkets missnöje i många frågor gällande samhället i dag. Men jag skulle aldrig vilja se Sverigedemokraterna vid makten. Jag tror att det skulle innebära ett kallt och utsatt samhällsklimat.

Men jag vill inte heller se ett samhälle som drivs av kollektivt skuldbeläggande mot vita och mot män, hat mot heteronormativitet, en överdriven botgöring för kvinnors, HBTQ-människors och mörkhyades utsatthet genom historien och så vidare, vilket sker i dag. Jag vill se ett samhälle där alla behandlas lika. Som det är i dag sker detta varken från högern eller från vänstern. Högern drar högre växlar på att öka klyftorna och splittra folket, medan vänstern försöker överkompensera på grund av någon skuldkänsla för händelser de inte ens haft någon del i.

Allra sist vill jag påminna er om att yttrandefrihet kan inte gälla bara för de åsikter man själv delar, då försvinner poängen med den. Det fina med yttrandefrihet är att den ger dig rätt att bemöta de åsikter du finner osmakliga på samma villkor som de yttrats - med ord. Kompromissar du med yttrandefriheten kommer du en dag själv bli den som blir tystad, så akta dig för att försöka tysta andra med metoder du påstår dig själv vilja bekämpa.

Marcus Westermark