Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Tre främmande män har följt efter mig den senaste månaden"

Viktoria Tomsson vill inte vara rädd när hon går hem om kvällarna.
1 av 3

Viktoria Tomsson vill inte vara rädd när hon går hem om kvällarna.

Privat / TT

Hon har fått nog av män som förföljer henne.
2 av 3

Hon har fått nog av män som förföljer henne.

Solum, Stian Lysberg

Viktoria Tomsson.
3 av 3

Viktoria Tomsson.

Privat

Debatt | 11/08/2015 15:12

Viktoria Tomsson: "De flesta kvinnor känner nog igen rädslan som förföljer dem på vägen hem."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Känslan av att känna sig förföljd för varje steg du tar. Känslan av paranoia som paralyserar dessa steg. Känslan av att känna dig förtryckt, begränsad och hotad på din egna väg – din livsväg. De flesta tjejer skulle på ett eller annat sätt känna igen sig i denna beskrivning. Det kan handla om de där extra långa blickarna som borrar sig in i ens nacke när man är ute. Det kan handla om de ofrivilliga och ack så vidriga "komplimangerna" som därefter ekar i ens huvud. Det kan handla om att bokstavligen talat bli förföljd och trakasserad av en man för att han anser sig ha rätten att göra det. Och ja, mäns beteende är problemet i alla dessa fall.

Missförstå mig rätt, killar har säkerligen känt rädslan för oprovocerat våld som härstammar från machokulturen, men denna känsla är av en helt annan art. En känsla som inte riktigt går att förklara för killar. Det är känslan av att vara tjej/kvinna i ett sexistiskt samhälle som aldrig sover.

Jag kan beskriva denna känsla med 2/3 konkreta fall som hänt mig inom loppet av en månad. Jag har bland annat hunnit bli hemsökt av en man som ihärdigt och ostoppbart skrivit till mig i två år, även om jag bett honom att sluta och blockerat honom. En man som för mig är okänd men som jag enligt honom har en relation med. Vilken lustig kommunikation det måste vara då den är ensidig. Ensidig och grotesk.

Tur kan man kalla det, att jag var bortrest vid tillfället då han bestämde sig för att vänta utanför min port tills mina föräldrar kom ut, för att vid deras namn fråga mig var jag höll hus. Föreställ dig en okänd man som i flera timmar bara står och stirrar utanför ditt fönster och säg mig att det inte ger dig kalla kårar.

Som om han inte var nog, slogs min tanke om att ha kul på en fredagskväll ned när en annan jämförelsevis trivial incident inträffade häromnatten. Jag och min syster blev nämligen förföljda ända från tunnelbanan, vidare till busshållplatsen, bussen och slutligen hem av en annan okänd man.

En man som hela vägen suttit framför oss och stundvis vänt sig, stirrat på oss och gett oss smygande leenden. En man med ena foten på marken och andra i luften – beredd på agerande. En annan man vars avsikter jag inte ens vågar tänka på. Detta höll på i cirka en timme. En timme med tvivel om vi skulle gått av vid hållplatsen innan så att han inte skulle kunna registrera var vi bor eller om det var alldeles för riskabelt att inte vara i närheten av vårt hem med en annan okänd man. Som tur var bad vi vår styvpappa vänta utanför den sista hållplatsen där mannen "konstigt nog" också valt att stiga av.

Det löste sig för oss, tills vidare, om det nu är till någon tröst. Men det gör det inte för många andra tjejer. Ett stort antal tjejer är dagligen utsatta för alla möjliga sorters överfall – psykiska som fysiska. Och vet ni? Jag är så otroligt trött på människor som säger att feminismen inte behövs för att vi redan bor i ett "jämställt" samhälle, hur dessa nu väljer att förklara att Sverige redan är jämställt.

För det är inte en slump att 98 procent av det sexuella våldet utförs av män. Att det ska kallas för "ekvalismen" i stället för "feminismen." Oj. Ska vi börja säga H2O i stället för vatten också? Låter det mer politiskt korrekt? Eller ska vi ta och inse att feminismen handlar om kvinnans kamp i dagens samhälle som skall uppmuntras, arbetas för och inte minst – respekteras.

Utan att kvinnor framhävs, kan vårt samhälle aldrig bli jämställt. Vi tjejer ska inte behöva ångra oss för att vi valt kjol i stället för byxor, vara på vår vakt i stället för att ha kul, vara rädda i stället för livliga. Nej. Det är män i grupp som ska utbildas att inte förtrycka och vara överordnade kvinnor. En allmän utbildning skall således finnas för elever som går i grundskolan – en sådan som värnar om jämställdhet mellan könen. Ja men, alla män är inte likadana säger vissa. Naturligtvis inte; men tillräckligt många. Tillräckligt många för att fokus på detta fenomen inte ens ska ligga på att alla män inte förtrycker. Tillräckligt många för att kvinnor inte ska behöva känna paranoia i deras egna livsväg. Jag blev förföljd av tre olika män på en månad. Tillräckligt många.

Viktoria Tomsson

Håller du med?