Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Det är okej att sörja efter en abort, även om du inte ångrar dig"

- 26/08/2015, 11:48 -
Catharina Gallon

Catharina Gallon

Privat

Catharina Gallon: "Vi behöver börja tala om alla dessa kvinnor vars kroppar alltid tycks tillhöra någon annan att diktera över".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Vi behöver bryta tystnaden. Det är svårt att tala om det som gör lite ont ibland. Om det som rör sig i gråzonerna, frågorna som inte alltid får eller har ett direkt svar. När en pratar om abort handlar det om några av de största frågorna: liv, död, etik och moral. Det handlar om kultur, religion, strukturella fenomen, politik, maktstrukturer, patriarkat med mera. Det handlar om samhällets skuldbeläggande och vad vi i tidigt skeende får lära oss att vi ska skämmas över. Men det är också skammen som gör att människor blir tysta. När människor blir tysta växer sig skammen starkare, ju starkare skammen är ju tystare blir människan.

Vi behöver tillsammans hjälpas åt att bryta den tystnaden. Vi måste bryta den nu.

Vi behöver skapa ett samtal där det är okej för någon att inte veta vilket håll tankarna driver. Att det är tillåtet att sörja över något som en själv har valt bort. Att det är okej att gråta även om en inte ångrar sig. Att få lov att känna vemod över hur saker och ting blev även om det var en själv som styrde. Att det är mänskligt att känna lättnad, lika mänskligt och förståligt är det att känna tomhet och kanske till och med samtidigt. Abort är en komplex fråga och är sällan endast svart och vit.

För i det hektiska mediebruset, med pekpinnar och domare så går det viktigaste förlorat – kvinnornas egna berättelser. För bakom varje siffra i statistiken, bakom varje berättelse, varje anonym historia, så finns det en människa. En människa med ett virrvarr av känslor och tankar. Men deras historier skuffas undan och högljudda röster utifrån tar deras plats. Rummet för en öppen debatt kring abort krymper för var dag som går och kvinnors kroppar blir till slagfält runt om i Europa.

Vi behöver börja tala om alla dessa kvinnor vars kroppar alltid tycks tillhöra någon annan att diktera över. Kvinnor som måste beväpna sig med ord som vapen. Som hela tiden behöver argumentera, debattera och försvara – sig själv. Om människor som skulle vilja våga berätta. Men som räds mötet med kalla ögon, bortvända ryggar och skakande huvuden. Vi behöver börja tala om skammen som helt tyst rör sig in under huden utan förvarning. Känslan av att gå omkring med hopp om att inte bli avslöjad. Oron som ständigt andas och gör sig påmind.

Visst, det är svårt att tala högt om de där diffusa ögonblicken där tårarna känns lika självklara som leendet. Där sorgen härjar fritt sida vid sida med lättnaden. Det är svårt att formulera meningar kring känslorna som är omöjliga att definiera. Men jag tror att vi måste lära oss att tala mer om gråzonerna. Vi behöver tala med varandra utan att döma, utan att ifrågasätta. Inte bara stå och stampa på samma ruta och kasta ord på varandra utan att lyssna. Vi behöver bryta tystnaden. I ett simpelt försök att mötas, börja förstå varandra.

Catharina Gallon,
Skådespelare och dramatiker