Studentsånger som sprider sexism och kvinnohat är inte humor

Efter att P4 Kalmar i dag släppte nyheten om sexistiska studentsånger i Kalmar har det varit många debatter. Vissa förstår inte hur det är möjligt att ta illa upp eftersom det bara är en sång på ”skämt”.

Det finns även de som anser att det finns mycket värre saker att fokusera på i världen än detta. Ja, givetvis är det så. Däremot är det ett väldigt konstigt resonemang. Ska nyhetsvärlden bara fokusera på de allra största och viktigaste händelserna i världen?

Med de åsikterna så kan vi ju slopa lokaljournalistiken helt. Ska vi strunta i att rapportera från en olycka bara för att det pågår en större olycka någon annanstans? Nej, det fungerar såklart inte. Det finns rum för att ge fokus åt den mindre olyckan också eftersom människor påverkas av den med.

Varför tar då jag illa upp och pratar i P4 och Kvällsposten? Det gör jag eftersom att sexism är ett vanligt inslag i vår vardag som jag är enormt trött på. Den här låten som ”bara är på skämt” är en liten del i det gigantiska patriarkatet. Alla delar måste bort och innan dess kan vi inte, trots att vi ligger i framkant jämfört med många andra länder, påstå att Sverige är ett jämställt land. Det kommer vi kunna göra först när alla patriarkala problem är lösta och det är en lång väg kvar dit.

Jag reagerar på detta eftersom att jag vill ha en förändring, helst nu. Sätter vi stopp för viss sexism medan vi låter annan passera förbi så kommer vi inte att komma långt. Jag går inte hem och gråter på grund av den här låten, men sexism i andra former har allt för många gånger framkallat gråt. Jag är trött på att bli tafsad på, jag är trött på att vara rädd när jag går hem på kvällarna och jag är trött på att sexism ska bortförklaras som ”bara ett skämt”. Det räcker nu.

Slutligen har jag dessutom svårt att se humorn i det hela. Hur många är det egentligen som genuint skrattar när ett gäng vuxna människor sjunger om sina genitalier?

Josefin Marjomaa