Miljöpartisternas kulturpolitiska program har gjort kulturpolitiken het igen – det förtjänar den inte. Sveriges kulturpolitik är svalare än gårdagens pizza och enformigare än knäckebröd. Sverige borde styra om till en politik som gynnar den kultur människor vill ha och ge ett värdig slut till kulturen som folk har tröttnat på.
MP föreslår ännu mer kultur i skolan, att byggnader med kulturverksamhet ska slippa marknadshyror, lagstadgad “rätt till kultur”, konstnärslöner med mera. Redan nu subventioneras lokaler och verksamhet för mängder av kulturinstitutioner tungt, oavsett om människor besöker dem eller inte. Skolan erbjuder estetisk undervisning och kulturresor och rätten till kultur har i praktiken funnits i flera generationer. Konstnärslönen är inte heller ny, utan en sorglig hybrid av a-kassa och författarlön.
I vilket annat politikområde skulle vi satsa de största summorna på sådant som människor tröttnat på och som vi inte behöver? Om sjukvården plötsligt investerade miljarder i att utveckla mottagning för mässlingsoffer, trots att vi inte sett mer än några dussin fall om året sedan 80-talet så skulle vi kalla det vansinne. När kulturpolitikerna gör samma sak applåderar man. Den närmsta politiska parallellen vore SAAB-situationen, där staten i många år subventionerade en biltillverkare trots att allt för få ville köra deras bilar.
Andreas Kent Eriksson,
Förbundsstyrelseledamot i CUF:s förbundsstyrelse
