Varför litar inte längre unga på politiker?

I september samlades över 100 unga representanter från hela EU för att enas om ett förslag på hur EU:s politik kan förbättra ungas politiska deltagande. I ett och ett halvt år har vi och andra företrädare för unga i Europa träffat över 80 000 ungdomar och hundratals ungdomsorganisationer, både i Sverige och resten av EU, för att ta fram de här förslagen.

Den 23 november samlades EU:s ungdomsministrar för att diskutera EU:s ungdomspolitik och de fick under mötet ta del av resultaten. Sverige representerades av ungdomsminister Aida Hadzialic, och vi uppmanar nu henne och regeringen att ta vårt arbete på allvar och ta krafttag för att implementera förslagen i Sverige.

Att Sveriges ungdomar står utanför demokratin är ingen nyhet. Det finns en enorm klyfta mellan dagens ungdom och Sveriges makthavare på alla nivåer. Detta visas bland annat i rapporten Ung idag 2013 där 25 procent av de som inte vill vara med och påverka uppger att de inte vill för att de inte tror att deras röster blir hörda.

I samma rapport ser vi även att 47 procent av alla ungdomar upplever små eller inga möjligheter att föra fram sina idéer till makthavare. När ungdomar vill påverka vänder sig bara 13 procent till en politiker eller tjänsteman.

Att en så stor del av befolkningen upplever så små möjligheter till reell makt i samhället pekar på en stor demokratisk brist, vilket kräver en politisk förändring på alla nivåer. Utifrån den dialog med unga som förts i EU och Sverige finns det framförallt tre åtgärder som kan bidra till att förbättra ungas deltagande i den representativa demokratin.

Den första åtgärden är riktade satsningar på att möjliggöra ungas demokratiska och fria organisering, exempelvis i lokala ungdomsråd, för att inkludera unga i beslutsfattande. Att avsätta resurser för detta öppnar upp en demokratisk arena där unga får sätta sin egen agenda och framförallt behandla våra hjärtefrågor.

Ett konkret exempel är att stadsbidraget till demokratiska ungdomsorganisationer bör öka, då det har legat på samma nivå sedan 1999 trots att ungdomsrörelsen har växt.

För att skapa denna politiska förändring bör även skolan bli en tydligare demokratisk arena, vilket är den andra åtgärden. Detta kan ske genom att finansiera olika former av elevorganisering, men också genom att ge riktlinjer till skolor om att släppa in det unga civilsamhället och partipolitiska ungdomsförbund.

Skolan ska inte vara ett forum där elever enbart lär sig om demokrati utan de bör dessutom få möjligheten att utöva kunskapen i praktiken.

Dock är det inte enbart ungdomar som ska få stöd utan även makthavare. Den tredje åtgärden är att öka kunskapen hos makthavare på alla samhällsnivåer om hur de kan föra dialog med ungdomsorganisationer.

I dag representeras hundratusentals ungdomar av olika organisationer, och det är därför bara rimligt att dessa organisationer förstås som politiska aktörer. Regeringen har redan tagit meningsfulla steg mot detta genom sitt ungdomspolitiska råd, men detta behövs i större utsträckning på flera samhällsnivåer.

Dessa tre åtgärder är några av de förändringar som EU:s och Sveriges ungdomar vill se och vi hoppas att beslutsfattare förstår vikten av att använda dem. Vi lever i en demokrati där legitimitet och förtroende för makthavare är förutsättningar för folkstyret.

Den politiska misstro som unga upplever är ett allvarligt problem eftersom vi som politiska aktörer inte bara påverkar och påverkas av samtiden, utan även framtiden. Demokratins varaktighet avgörs av ungdomar. Därför uppmanar vi nu Sveriges regering att visa ledarskap inom EU:s ungdomspolitik och genomföra EU:s och Sveriges ungdomars prioriterade åtgärder.

Rosaline Marbinah

Per Markus Risman

EU-representanter för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer