Majken är sitt allra finaste – Med sin spalt, inte trots den

Idag blev jag så besviken. Jag har sedan Majken föddes varit otroligt stolt och glad för att hon finns. Jag ser henne och hennes storasyster som det vackraste någonsin, och då inte trots hennes spalt.

För det är något jag fått höra ofta: "åh, hon är ju så fin trots det där" eller "åh, hon är faktiskt jättesöt ändå". Faktiskt, trots och ändå, säkert sägs dessa ord med all välmening men det blir så fel. Majken är fantastisk för den hon är, min dotter, vårt barn, Lowas lillasyster, oavsett om hon har en hel läpp, en trasig läpp eller en stortå i pannan.

Detta är dock något jag lätt skakar av mig, men idag blev jag för första gången ledsen för hur människor tänker. Jag berättade att jag ville ha dop för Majken innan hon opereras för att jag vill att hon döps som hon är skapt och jag vill minnas det så genom bland annat bilder. Jag får då till svar att jag kanske borde vänta, för Majkens skull, tills hon ser "normal" ut.

Personen i fråga tycker det är bättre om Majken kunde visa upp bilder och kort på sig själv när hon blir större utan att behöva se annorlunda ut. "För då kommer hon bli retad" Jag får höra att jag är blåögd och att jag ska se världen för vad den är, att det är viktigt med utseendet och att det är tufft att vara annorlunda.

En vuxen människa talar alltså om för mig att vi ska glömma och gå vidare när Majken är opererad, som om vi på något vis skulle skämmas över hur hon är född och att vi bör lägga det bakom oss som om inget hänt. "Hon är såklart fin men det blir ju bättre sen".

Det roliga i kråksången är att alla små barn vi mött inte ens reflekterat över det här eller på sin höjd frågat varför läppen är trasig och sedan nöjt sig med svaret. Idag hade vi med henne till Lowas förskola och inget av barnen frågade ens om läppen. Det är några av de vuxna jag mött som verkar vara födda under en sten.

Majken behöver sin operation av praktiska skäl, annars hade hon för min del fått vara så som hon är nu. Jag hoppas att Majken med vår hjälp växer upp med en stark självkänsla och inte behöver möta personer likt dessa, och om hon möter dem hoppas jag att vi gett henne så pass mycket i hennes "ryggsäck" att hon orkar stå upp för sig själv!

Det är okej att vara nyfiken och ställa frågor, jag förstår att det finns mycket okunskap kring barn med LKG, jag har själv varit där innan Majken föddes. Vad jag dock vill att människor som möter oss ska förstå är att vi är inte ledsna över hur Majken ser ut.

Det händer väldigt ofta att de personer vi mötet ska försäkra oss om att Majken kommer att bli så fin sen för att doktorerna är så duktiga nu för tiden. Det må så vara, men för oss och alla runt Majken så är hon sitt allra finaste, med sin spalt, inte trots den. Ni behöver inte bekräfta för oss att Majken kommer att bli så fin sen, det talar bara om för oss att samhället säger att hon inte duger som hon är, och det gör ont i hjärtat.

Sara Linnéa Sikström