Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Hat och hot skrämmer bort domarna från svensk hockey

1 av 5

TT-montage

2 av 5

Privat

3 av 5

Pernilla Wahlman

4 av 5

Svenska Dagbladet

5 av 5

Ap

Debatt | 12/12/2015 13:21

Hockeydomare: Det är dags att förstå att det bakom den randiga tröjan finns en människa, ibland så ung som 14 år.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Ishockey har sedan flera årtionden tillbaka varit en av Sveriges största sporter, sett till både intresse och utövare. Ishockeyn engagerar och är absolut med och bidrar, tillsammans med all form av idrott, till ett bättre samhälle när barn och ungdomar lär sig mycket mer utöver själva utövandet av sin idrott. Man lär sig laganda och lojalitet. Man lär sig att livet består av med och motgångar, att man ibland förlorar och ibland vinner. Kort sagt, ishockeyn är nödvändig och livsviktig för väldigt många människor.

Tyvärr så är sportens existens hotad. Detta beror inte på brist på spelare, inte heller ledare och föräldrar som engagerar sig för att barn och ungdomar ska få en gedigen hockeyutbildning och således dra nytta av alla dessa kunskaper i framtida vuxenliv. Nej, sporten är hotad därför att det råder brist på en av de allra viktigaste komponenterna för att genomföra denna idrott. Det råder brist på hockeydomare!

Jag är uppväxt med ishockey. Jag älskar sporten och allt som har med det att göra. Som liten grabb var jag alltid ute med storebrorsan och lirade när vi bodde i hus. Vi byggde en egen målbur och köpte till och med målvaktsbenskydd bara för att göra det så verkligt som möjligt. Dock var jag ingen talang när det verkligen gällde att spela ishockey. Det blev bara två säsonger som liten knatte innan jag gav upp.

Däremot fick jag en ”ny karriär” 1998. Jag var då 15 år och gjorde jag min första säsong som ishockeydomare. Redan då upplevde jag aggressiva ledare, spelare och föräldrar.

För mig nådde jag kulmen när jag gjorde min fjärde säsong som domare. Dagen efter en cup ute i Haninge träffade jag en ledare som betett sig illa under cupen och ådragit sig ett matchstraff och skriven rapport till förbundet. Utan att gå in på detaljer så mottog jag ett mordhot från denne ledare. Självklart blev det en polisanmälan, men som 19-åring var det ändå tufft att hantera detta.

Detta till trots så dömer jag ishockey än idag. Jag har även axlat rollen som Domaransvarig i förening (DAIF) för Hässelby/Kälvesta.

Som domaransvarig föreningen Hässelby/Kälvesta har jag i uppgift att coacha, stötta och vara med att utbilda nya unga domare. Vi jobbar väldigt mycket proaktivt och förebyggande mot dåligt beteende från ledare, spelare och föräldrar. Och jag tjatar extremt mycket om en väldigt viktig detalj: Vi har en regelbok i ryggen att använda oss av! Det kostar om en spelare eller ledare exempelvis skriker könsord mot domaren, hotar eller använder rasistiska uttryck.

Tyvärr har vi domare inte lika stor möjlighet att göra något när det är föräldrar som skriker dessa saker eller något annat. Visst kan en domare avvisa en person från arenan, men ska vi kräva av en femtonåring att göra detta?

I går skickade Stockholms ishockeyförbund ut information om att det råder brist på domare över landet, och inte minst då i Stockholm. Bara under första halvan av denna säsong så har flera domare valt att hoppa av sin roll. Det är så pass illa att vi riskerar att inte kunna ha domare på alla matcher som ska spelas. Och den största anledningen till detta är riktigt usel arbetsmiljö för domarna.

Detta måste förändras omgående. Här anser jag att föreningarna har ett extremt stort ansvar. Hässelby/Kälvesta är en av många föreningar som jobbar med att ta hand om sina utövare, både kill- och tjejlagen. Här har vi valt att jobba med regelutbildning för ledare och föräldrar men även för alla lag.

I höstas anordnade föreningen cuper, och då passade jag på att träffa flera av de besökande lagen för att prata regler och svara på frågor. Ett av dessa ungdomslag var Linköping HC, och det var första gången det här laget hade varit med om något liknande och tyckte det var ett extremt bra initiativ.

Min förhoppning var att spelarna skulle känna att man aldrig skriker exempelvis något rasistiskt mot en motståndare eller domare, därför att det kan rendera i en väldigt lång avstängning. Jag tror att jag nådde fram till väldigt många av dessa spelare.

Det här borde samtliga föreningar i vårt land jobba med. Detta och mycket mer. Jag anser att vi borde ställa krav på föräldrarna att gå på informationsträff med en domaransvarig för varje förening. Brister föreningen i sitt ansvar borde de bötfällas där dessa böter öronmärks till att förbättra klimatet för ishockeydomare, främst inom ungdoms och juniorhockeyn.

Domaren är med och bidrar till utbildningen av framtida stjärnor som i slutändan ska ta Tre Kronor till nya framgångar. Låt inte detta omöjliggöras för att det finns puckon som inte kan förstå domarens roll, och att det bakom den randiga tröjan faktiskt finns en människa, ibland så ung som 14 år.

Så alla Sveriges föreningar – Börja ta ansvar!

Mikael Nylander,
Domare och tidigare ordförande för Järnkaminerna

Håller du med?