Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Vi gör samma misstag nu som under andra världskriget

- 23/12/2015, 09:10
Torbjörn Jerlerup skriver om flyktingkrisen.
1 av 3

Torbjörn Jerlerup skriver om flyktingkrisen.

Privat/TT

"I dag har ingemansland åter blivit ett begrepp och gränserna stängs för flyende, återigen".
2 av 3

"I dag har ingemansland åter blivit ett begrepp och gränserna stängs för flyende, återigen".

TT

Torbjörn Jerlerup
3 av 3

Torbjörn Jerlerup

Privat

Debattören: Nog är det talande för vår tid att vi i EU inte kommit längre utvecklingen än att vi upprepar samma misstag som Europa 1938.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

12 000 syriska flyktingar har fastnat ingenmansland i öknen mellan Syrien och Jordanien. FN:s flyktingorgan rapporterar om att folk dör av undernäring där. Jordanien har tagit emot 630 000 flyktingar, men anser att de inte kan ta emot fler och försöker stänga gränsen.

Det där med "vi måste hjälpa i närområdet" är något man inte bara pratar om i Sverige. Libanon, Turket och Jordanien pratar om samma sak, men då om att flyktingarna borde stanna i krigets Syrien, det de definierar som närområdet.

2015 är året då flyktingar återigen har fastnat i ingensmansland. Vi har sett sådant förr.

Vietnamesiska båtflyktingar togs emot, om än ofta motvilligt, av väst och USA efter vietnamkriget. Men på 80-talet ändrades detta. USA definierade inte längre flyktingarna som "flyktingar undan kommunismen" utan som ekonomska flyktngar. När jag var USA 1992 mötte jag en liten restaurangägare. Han tillbringade två år i limbo, som han kallade det. På en ö vid en gränskontroll i Filippnierna. Han fick inte komma in. Han fick inte åka vidare, han kunde inte åka tillbaka.

I grannlandet Kambodja härjade kommunisterna i Röda Khmererna på 70-talet och slaktade stora delar av befolkningen. Folk flydde men de motades ofta tillbaka, eller sköts av kambodjanska gränsvakter.

Värst var det julen 1979 då Vietnam invaderade Kambodja. Då flydde hundratusentals. 750 000 flydde till Vietnam, men Vietnam motade dem mot Thailand som vägrade ta emot dem. 40 000 som gått över gränsen till Thailand motades tillbaka över kambodjanska minfält. 3 000 dog då de gick på minorna.

Jag har mött flyktingar från Kongo som bott vid gränsen mellan Kongo och Rwanda eller Burundi under långa tider.

En kristen man berättade för mig om hur han än dag hatar gorillor och vill utrota varje gorilla i världen. För varje dag såg han hur vita hjälparbetare körde mat i mängder till gorillorna naturreservaten, och skyddade dem med vapen och resurser medan han själv såg sina barn dö. Han kunde inte gå tillbaka, han fick inte gå vidare.

Hösten 1938 återkallade Polen medborgarskapet för polska judar som bodde i utlandet. Hitler såg genast möjligheten att kasta ut de polska judarna från Tyskland. 17 000 polska judar skickades ut men Polen vägrade ta emot dem. De fastnade i limbo, i ingenmansand mellan Tyskland och Polen i flera månader. Nära den lilla staden Zbąszyń fanns kanske upp emot 12 000 judar. De levde i tältläger.

"Jul i Ingenmmansland", och en bild på svältande barn. Så beskrev antinazistiska Göteborgs handels- och sjöfartstidning tragedin vid gränsen.

Judiska telegrambyrån (JTA) rapporterade den 27 december att situationen var likadan vid flera gränser. Vid gränserna mellan Litauen och Tyskland, Ungern och Tyskland, Tjeckoslovaken och tyskland och Tjeckoslovakien samt Ungern och Polen.

Judar flydde från de tyska områden man ockuperat i Tjeckoslovakien också. Även de judarna förvägrades att fly till sitt gamla hemland. De hamnade också i limbo julen 1938.

Ingen ville ta dem. Inte grannländerna, inte Sverige, inte USA inte britterna. I januari gick Nazityskland med på att ta emot dem igen. Omvärlden pustade ut, krisen var "löst". Av dessa judar överlevde bara några få förintelsen.

Sverige och Danmark hade redan innan stängt sina gränser för judarna. Och för romerna. Denna ödesdigra jul 1938 rapporterade socialdemokratsk press även om romska flyktingar från nazityskland som tvingades vända på gränsen mellan Danmark och Tyskland på väg till Sverige. Vilka var de? Det vet vi inte. Överlevde de förintelsen? Knappast troligt.

I dag har ingemansland åter blivit ett begrepp och gränserna stängs för flyende, återigen. Vid gränsen mellan Grekland och Makedonien sitter tusentas fast i ingenmansland. Snart stänger hela Europa sina gränser.

Nej inget land kan klara denna uppgift själv. Där har Stefan Löfven rätt. Det är en övermäktig uppgift för ett land att försöka hålla öppna gränser själva. Men nog är det talande för vår tid att vi i EU inte kommit längre utvecklingen än att vi upprepar samma misstag som Europa 1938.

Och historiens dom blir tung.

Detta samtidigt som vi firar och minns födelsen av ett litet judiskt flyktingbarn med två pappor som flydde undan en tyrann till tryggheten i Egypten.

Torbjörn Jerlerup,
Oberoende liberal socialdemokrat