Emma Dominguez skriver om kulturell appropriering och att vita tar de rasifierades jobb.
1 av 2
Emma Dominguez skriver om kulturell appropriering och att vita tar de rasifierades jobb. - Foto: Privat/Faksimil: Youtube
Emma Dominguez.
2 av 2
Emma Dominguez. - Foto: Privat

Du som är vit kommer alltid vända oss ryggen

Debattören: I slutändan kommer den vita kroppen alltid vända oss ryggen och utnyttja oss. Vi ska stärka oss själva för att aldrig mer bli trampad av din jävla vita bleka fot.


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenten

Emma Dominguez bor i Alby och går på Konstfack.

Dear white people. Hur kommer det sig att du, när du säger dig kunna termer som rasifierad och “förstår dina privilegier”, fortfarande söker och tar uppdrag och jobb i orten för att berätta vår historia genom din vita blick.

Du exotifierar, du explotaterar, du tuggar och spottar ut oss för att bygga din karriär. Du söker pengar från Filminstitutet och får uppdrag av SVT på våra berättelser.

Du gör ingen nytta för orten eller för människor som rasifieras genom ditt arbete. Du är inte messias. För du berättar våra historier genom dina vita ögon. Ditt arbete kommer aldrig att vara nyttig eller stärka oss. Och i slutändan hamnar alla pengar du får för projektet i din egen ficka, när det enda du gjort är att berätta våra historier. Vad får vi? Symboliska arvoden. Smulor. Khara. Bajs. Caca.

Varför fortsätter du att sno våra historier? Är det för att din privilegerade uppväxt bara gett dig historier där du kan skildra ångestfyllda midsommarkvällar eller göra konst om mens? Har dina privilegier gjort dig så vit och blek att du tror att det är okej att äta upp allt annat? Att suga ut oss?

Du gör hip-hop videos där du rider på en kultur som inte är din, en uppväxt som inte är din, du har aldrig sett en tabanja i hela ditt liv men nomineras för en grammis som regissör.

Hade vilken annan orten shuno gjort samma video så hade hen aldrig blivit nominerad. Just Sayin. Obs! Självklart pratar jag inte om artisten o alla andra i videon. De är tunga. Det är strukturerna som jag är ute efter.

Du kära vita medelmåttiga hen som gått på DI eller Konstfack eller valfri konstnärlig institution där du går igenom dina tre år på utbildningen med ångest. Du har mage att komma fram till mig o säga att du vill söka miljonprogramspengarna (eller pengar till “vissa bostadsområden”) från regeringen för att dina lärare lärt dig att anpassa dig till marknaden.

Från barnsben lär du dig att härska, du lär dig att kolonisera, du lär dig att apropiera dig av allt som inte är dit bara för att du kan.

Hur många kurser du än gått i intersektionellt perspektiv eller postkolonial historia, hur många normkritiska mångfaldskurser du än tagit. När det kommer till kritan vill du aldrig flytta på dig från ditt bekväma välbetalda jobb för att ge plats åt någon annan som inte är som du.

När det kommer till kritan fortsätter du att söka jobb och får uppdrag där du pratar om representation, rasism och koloniala förtryck men din kropp reproducerar i samma stund allt du säger dig värna om eller prata om.

Utsugare, förtryckare, kolonisatör. Journalist, kulturarbetare, byråkrat, konstnär, regissör, producent. Du finns överallt, du är förtryck bara genom stolen du sitter på.

Jag vet att du aldrig kommer att lämna den platsen åt oss. Men vi ska ta den. Vi ska bygga våra egna institutioner, våra egna skolor.

Vi ska lära oss att aldrig mer ge dig förtroendet, eller låta dig suga ut oss bara för att vi tror att du kommer att hjälpa oss, cuz u never will.

I slutändan kommer den vita kroppen alltid vända oss ryggen och utnyttja oss. Vi ska stärka oss själva för att aldrig mer bli trampad av din jävla vita bleka fot.

Ta åt dig om du vill.

Emma Dominguez

/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.