Till alla poliser: Tack för allt ni gör för oss

Kära polisassistent/inspektör/kommissarie,

Jag vill att du ska veta att jag ser dig. Jag ser att du väljer bordet på matstället som ger dig ryggen mot en vägg. Jag ser dig när du svängt av vägen för att hinna sammanfatta alla händelserapporter, två timmar efter du slutat.

Jag ser dig hålla ordning vid demonstrationer, iförd tung utrustning, i brännande sommarhetta, hällregn eller snöstorm. Jag ser att du blir filmad varje gång du försöker göra ditt jobb. Jag ser dig när media hänger ut din karaktär, hur du döms på förhand av "experter" och kritiker.

Jag ser hur dina beslut måste fattas inom loppet av några få sekunder. Jag ser att du är trött, hungrig och missförstådd. Jag ser att du skyddar demokratin.

Jag ser dig! Jag ser att du är gjord av kött och ben, precis som alla oss andra. Jag ser att du har ett hjärta som slår för att skydda oss medborgare. Jag ser att du är den tunna blå linjen mellan förövare och allmänhet. Jag vet att du får se saker som medborgarna inte får. Lemlästade kroppar, barn som far illa, missbruk i alla dess former. Tack för att du ändå mäktar med ett leende när vi möts.

Jag ser dig när du hämtar och lämnar dina barn på dagis och skola. Jag ser dig när du handlar på affären eller när du tränar på gymmet. Jag ser dig när du kysser din livskamrat innan du åker till jobbet. Du vet att den kyssen kan mycket väl bli den sista.

Jag ser vad du gör och jag vill uttrycka min tacksamhet. Tack för att du springer mot faran när alla andra springer från den. Tack för att du jobbar på högtider, födelsedagar, naturkatastrofer, idrottsevenemang eller protestmarscher. Tack för dina uppoffringar. Och framförallt, tack för att du valt att vara gränsen mellan ont och gott.

Jag har din rygg, var så säker!

Kristoffer Blekkerud