Skyttedal: Nej, alla kulturer är inte lika bra

Vi ser ut att närma oss ett klimax för den komplexa och flerpolära värld som uppstod efter kalla krigets slut. Många är de förödande konsekvenserna av att blint agera utifrån ”min fiendes fiende är min vän”-doktrinen i säkerhetspolitiken.

Förtryck har bytts mot förtryck. Diktatorer mot tyranner. Det påstått otänkbara inträffar, gång på gång. Det är svårt att ha framtidstro i en tid som denna.

Många är de som verkar ha lärt sig helt fel läxa, dels av historien, men också från nutida militära prioriteringar som insatserna i Irak och Afghanistan. Man drar slutsatsen att väst involverat sig för mycket och gått in för lättvindigt i konflikter.

När insikten snarare bör vara att det var bristen på tillräckligt med engagemang och långsiktighet som gör vissa framgångar uteblivit. Med kulturellt självförakt har pacifistiska debattörer inbillat sig själva att en fredlig gränslös värld kommer kunna uppstå om vi i väst bara nedrustar och låter alla kulturer blomstra fritt.

Men alla kulturer är inte lika bra. Det är hög tid att utmana kulturrelativismen också för att den får förödande säkerhetspolitiska konsekvenser. Alltför många åsiktsmaskiner inbillar sig att andra kulturers kritik kring väst och vår dominans skulle kretsa kring populärkultur och kapitalism.

Men när vår kultur kritiseras så attackeras inte bara fenomen Justin Bieber, plastikkirurgi och masskonsumtion, utan också i många fall frihet, demokrati, tolerans, mänskliga rättigheter. De värderingar som många påstår är, och som vi andra önskar vore, universella betraktas av våra fiender som del av den västerländska imperialismen.

För att de värden vi tar för givna ska bli universella behöver vi stärka vår roll i omvärlden. USA och Europa har minskat sina ambitioner, skurit ner på försvarsförmågorna och arrogant tagit vår forna dominans för given.

När väst är svagare än någonsin minskar också chansen för människor i andra civilisationer att få åtnjuta de rättigheter som vi tar för givna. Utifrån det är det skamligt att betrakta de låga ambitionerna i västvärlden i allmänhet, men från svenska regeringen i synnerhet.

Jag skäms över oviljan att finansiera ens den mest grundläggande nivån på svenska försvaret, över ointresset att öka säkerheten i vårt närområde genom ett NATO-medlemskap och över snålheten att inte bidra på alla sätt vi kan för att stoppa det pågående folkmordet i Mellanöstern och terrorhotet mot väst.

Nedrustning, passivitet och rädslan för att provocera verkar styra de säkerhetspolitiska vägvalen. Men det är styrka, inte svaghet, som kommer bidra till en tryggare värld. Socialdemokraterna måste utmana det kulturella självföraktet och pacifistmyterna som florerat så länge på vänsterkanten i debatten och framförallt göra slut med dess partipolitiska gren, Miljöpartiet.

Sara Skyttedal,
Förbundsordförande,
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)