Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

En vanlig relation skulle döda mig

1 av 3

Privat/TT

2 av 3

Privat

3 av 3

JANERIK HENRIKSSON / TT

Debatt | 14/02/2016 12:23

Jonathan Lundberg: Ska ett förhållande handla om att dölja sig själv och framhäva en slätare, tristare version som gör allt för att verka superharmlös?

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

"I just wanna be your lover baby, I don’t wanna be your boss" sjunger Bob Dylan i It Takes A Lot To Laugh, It Takes a Train To Cry. I mitt tycke ett av hans klenare verk från Highway 61 Revisited, men den enskilda raden betyder mycket för mig.

Expressen skrev för ett tag sedan en guide för hur man smsar sin pojk/flickvän jämfört med hur man smsar sin bästa kompis. I kort handlade det om att man ska dra vita lögner för sin partner: är du full så låtsas du vara nyktrare, gör du något lökigt låtsas du göra något intressantare och gör du något dumt så låtsas du att sitta hemma hos en kompis och titta på film.

Ett exempel var:
Till bae: “Det blev lite väl mycket i går, men nu är det hur lugnt som helst. Ska vi fika sen?<3”
Till BFF: “HAHAHA, såg du när jag twerkade på bardisken? Det är ett MIRAKEL att jag inte blev utslängd i går. Typiskt dig att missa sånt här!!!”

Jag hade mycket hellre önskat att min flickvän var bekväm nog att skriva det nedre än att hon kände att hon behövde släta över det och skriva det övre. Om en vanlig relation handlar om att vara så mellanmjölk som möjligt så skulle en vanlig relation döda mig.

Vi vet alla den där kompisen som totalt gör om rösten, säger saker han aldrig hade sagt till sina kompisar eller hon som slätar över allt hon egentligen ville säga för att han inte ska bli svartsjuk. Förhållandet blir liksom en yta som blir supersvår att knäcka, och när båda två kör den där putsade fasaden mot varandra så upptäcker man inte om något är fel förrän det byggts upp så länge i det dolda att det exploderar i ett stort break-up party.

Ska ett förhållande handla om att dölja sig själv och framhäva en slätare, tristare version som gör allt för att verka superharmlös? Om att ljuga om hur mycket man festar eller dricker för att den andre inte ska bli orolig? Om att hålla nere varandra, sluta festa och sluta söka adrenalinkickar? Eller ska det istället handla om att boosta varandra till sina absoluta toppar?

Jag vill ha en flickvän som kan skälla ut mig om något är fel. Som kan säga: “Ikväll ska jag twerka sönder and there’s nothing you can do about it:))”. Som kan säga att: “Nej, jag pallar inte ses ikväll! Jag är trött/sjuk/har andra saker för mig(/ska bajsa - det är viktigare än att träffa dig)”. Whatever.

Jag vill inte att någon ska berätta för mig hur mycket jag ska festa. Hur mycket jag ska… göra vad som helst. Jag kommer som jag är och lämnar dig som du är. Jag behöver inte en barnvakt eller någon att sitta barnvakt åt; jag behöver någon att vara precis lika ärlig mot som mot mina bästa vänner.

För om jag inte kan vara det - passar vi då särskilt bra ihop alls?

Jonathan Lundberg

Håller du med?