Här är en 15-årings syn på arbetsmarknaden

Vi ungdomar står i dag inför en av dom största utmaningarna som svensk arbetsmarknad någonsin stått inför. Hundratusentals flyktingar har släppts in i Sverige för att skyddas mot den ondska som vilar i deras hemland.

Vi , svenskarna, har åter gett dessa människor hopp och en framtid. Men om vi inte lyckas med att integrera dessa människor med arbete och bostad som kommer vi omedvetet att bygga stängsel.

Vi kommer att inleda en segregation av samhället utav ett like som aldrig tidigare skådats i Sverige. Områden som Tensta och Rinkeby kommer inte längre att vara ett undantag från samhället utan dessa områden kommer att omfatta flera hundratusen människor.

Vi måste börja med att skapa jobb åt dom nyinflyttade svenskarna och för att göra det så måste vi skapa jobb som matchar med dessa människors utbildning. Många av de nyinflyttade har en akademisk utbildning och är mycket kompetenta inom sitt område, för dessa människor så gäller det att vi så snabbt som möjligt kan göra en utvärdering av deras förmågor och sedan integrera dom i den svenska arbetsmarknaden.

Dessa människor är läkare, veterinärer och ingenjörer, vi måste lära oss att ta hand och använda den kunskap de för med sig. Det finns brist på många av dessa jobb och det är inga problem att hitta jobb inom dessa professioner.

Sedan finns det de lågutbildade, även om en stor andel av dom som kommer hit är högutbildade så finns minst en lika stor andel lågutbildade. Att hitta jobb åt dessa människor är svårare.

För dessa människor finns det tre alternativ, antingen så får dom utbilda sig. Vi har en stor brist på många enklare jobb men som kräver en mindre utbildning än dom högkompetens krävande jobben.

Ett exempel på ett sådant jobb är plåtslagare, plåtslagarnas riksförbund räknar på att det är ett underskott på minst femhundra plåtslagare i landet. Det är femhundra inkomsttagare, skattebetalare och konsumenter i det svenska samhället. Det är femhundra fullt fungerande svenska medborgare. Och det är inte den ända professionen där vi kan se ett underskott av personal.

Om man inte haft huvudet nedkört i sanden så tror jag att det har varit svårt att missa den pågående äldrevårdsdebatten. Vi hör landstingen klaga på underskott av personal och samtidigt så har vi flera hundratusentals människor med potentialen att matcha den kompetensen.

Vi måste se till att vi hittar pengarna och motivationen till att snabbutbilda dessa människor för att motsvara den saknade kompetenspoolen inom svensk arbetsmarknad. Det andra alternativet är politiska reformer, problemet med få in människor på arbetsmarknaden för första gången är deras brist på kompetens jämfört med kostnaden det kostar att anställa dem.

För att kunna ge alla och inte bara dom nyinflyttade svenskarna möjlighet att enklare komma in på den svenska arbetsmarknaden så borde vi införa ett första jobbet avdrag. Det ska vara enklare och framförallt billigare att anställa människor på deras första jobb.

Samtidigt så måste vi slopa alla förväntningar för löner som matchar övriga samhällets. Vi måste få in dessa människorna på arbetsmarknaden och ett arbete med lägre lön är fortfarande bättre än att vara arbetslös.

Det är inte rimligt att kunna anställa människor som inte talar språket och som inte kan dom svenska normerna än med samma lön som någon som pratar svenska flytande. Vi måste skapa fler enkla jobb för att motverka den segregering som annars riskerar att uppkomma.

Många kritiker menar på att dessa förslag bara kommer öka segregationstakten men sanningen är att vi ger dom en ny chans och ett nytt liv. Om vi aktivt visar att vi kan skapa jobb och ge dom en framtid så kommer motivationen att integrera sig i det svenska samhället bara att öka.

En av de största motståndarna till dessa förslag är LO. LO representerar enligt sig själva "arbetarklassen i Sverige". De yrkar på att det inte ger någon ekonomisk vinning att sänka lönerna.

För att citera LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson: "Sänkta lägstalöner är inte heller någon lösning för att få nyanlända flyktingar i arbete. Nyanlända kan redan i dag anställas till mycket låga kostnader".

Problemet här är att de nyanlända inte har jobb, när LO pratar om att nyanlända har anställts så pratar han om ett hundratal individer, för att göra någon nämnvärd påverkan på svensk arbetsmarknad behöver vi anställa tiotusentals.

Alla vet att LO och Socialdemokraterna går hand i hand och med det även vår regering. Nu när våran regering även börjat hacka isär RUT-avdraget så undrar man om inte galenskapen är bra nära. Ett avdrag som gynnar småföretagare och enkla jobbtagare. Ett verktyg för att ge människor jobb, borttaget för att det "gynnar en viss typ av människor".

Man yrkar på att det är överklassen som utnyttjar RUT-avdraget för städning och andra tjänster, att RUT-avdraget är en fördel för endast den rika överklassen. Och även om det vore sant vad gör det för skillnad? Det skapas ändå nya riktiga jobb som inte bara gynnar "överklassen" utan även jobbtagarna.

Varför måste vi hela tiden leva enligt medelmåttans princip här i Sverige? Den största arbetsgivaren är ändå denna så kallade "överklass", skillnaden är bara att då sker det igenom företag.

Vi måste behålla eller till och med öka RUT-avdraget för att skapa fler jobb, det räcker inte med att prata om det, vi måste visa på ordentliga politiska reformer. Det tredje alternativet blir ett instabilt Sverige med hög arbetslöshet och en välfärd i spillror.

Pontus Gifvas