Vår framtidsminister är en new age-flummare utan koll – hon måste avgå

Nyligen var vår statsminister hos Volvo för att tala om svenska miljömål. När han skulle räkna upp alla ministrar som hade ansvar för frågan så glömde han en. Sveriges, enligt undersökningar, mest anonyma minister: framtidsministern Kristina Persson.

Kristina Persson är nog mest känd för att genom djupmeditation ha kommit i kontakt med sina “tidigare liv”. Hon har bland annat levt som torparhustru i Finland på 1800-talet, blivit ihjälslagen på 1300-talet och haft beröring med Raoul Wallenberg.

I sitt nuvarande liv har hon varit landshövding i Jämtland – ett län som, liksom Sverige nu, kämpade med hög arbetslöshet. För att bekämpa arbetslösheten lanserade hon då projektet “Tankekraft” där arbetslösa bland annat fick öva på att med tankekraft få en gardinring att pendla i en tråd.

Tidigare meriter som inte rör ovetenskaplig new age-mysticism innefattar bland annat att hon är den rikaste av alla ministrar. Genom fonder som bland annat satsar i tobaks- och vapenindustrin hade framtidsministern 2014 skrapat ihop imponerande 11 miljoner i värde.

Om det var dessa meriter som gjorde henne till Stefan Löfvens högra hand på statsrådsberedningen är oklart, men vad som är än mer oklart är vad hon faktiskt har åstadkommit som minister.

Konstigt nog är ett av få uppdrag som framtidsministern faktiskt har utfört just om miljön. I November 2015 var hon nämligen i Kina för att ge råd åt Kina för att möta sina klimatutmaningar. “Framgångsreceptet” i detta fallet var investeringar i infrastruktur.

Detta är något paradoxalt eftersom investeringar i infrastruktur är en av de viktigaste orsakerna till Kinas miljöproblem i dagens läge, och något som har dränerat Kinas naturresurser sedan början av 90-talet. Att Sverige har skrämt bort stora delar av produktionen till Kina genom höga skatter kommenterades inte. Om vi däremot sänkte skatten på företag och arbete i Sverige och istället höjde den på miljöförstöring så hade vi inte bara fått fler jobb, utan även blivit världsledande inom ny miljöteknik.

Att framtidsministern pratar om gigantiska statliga projekt är märkligt eftersom att trenden snarare går åt andra hållet, med småskalig tjänsteutövning genom en delningsekonomi. Att hyra ut lediga rum via Airbnb, använda egna medel för att utföra tjänster genom Uber eller Taskrunner eller att köpa saker genom second hand är bara några exempel som blivit allt mer populärt.

Delningsekonomin är även i de flesta fall är mer miljövänligt än traditionella stora företag. Industrin och traditionella jobb står inför en robotisering, i Sydkorea går det redan en robot på tjugo anställda inom industrin. Självkörande bilar utvecklas i enorm fart och kan redan köra enkla sträckor som motorvägar.

Det finns även robotar som kan avläsa människors känslouttryck som har utrustats med IBM’s servernätverk “Watson” som kan behandla all världens information -och- bedöma hur relevant den är i kontext till vad man frågar den, lite som Google på steroider.

Att framtidsministern inte ens har kommit med en reflektion över den utveckling vi står inför och hur vi måste förhålla oss till den för att inkludera hela befolkningen är en ren och skär skandal. Regeringen bör inte använda sina ministerposter som en arbetsmarknadsåtgärd, framförallt inte när personen som väl får jobbet redan är förmögen.

För att Sverige skall hänga med i teknikutvecklingen behöver vi personer som har blicken fäst vid morgondagen. Inte en minister som drömmer sig tillbaka till svunna dagar istället för att göra sitt jobb. Framtidsministern bör i framtiden inte vara minister, hon bör avgå omgående.

Frans Sporsén, fd. ordförande i CUF Göteborg och kandidat till CUF’s förbundsstyrelse.

Oskar Qvarfort, ordförande i CUF Göteborg.