Låt mig berätta ett och annat om feminism, Marcus Birro
Debattören: Jo, Marcus. Att vara jämställd och tro på alla kvinnors rättigheter är feminism, har alltid varit, och är just nu.
Eva Eriksson är 18 år. Hon går sista året på samhällsprogrammet på Viktor Rydberg Gymnasium Jarlaplan i Stockholm.
Marcus Birro, du verkar ha missuppfattat det här med feminismen. Tur, att det finns någon som tänker lägga en del av sin fritid på att förklara för dig vad den innebär. Varsågod!
En snabb sökning på Google (hört talas om det? Fantastisk plattform på internet, fylld av information, som på två klick kan lära den ovetande vad en feminist är), tar oss till Svenska Akademins digitaliserade ordbok.
Feminist skriver jag in i sökfältet. Definitionen av ordet kan nog de flesta rabbla i sömnen vid det här laget. Men om man, som du, inte kan det så kommer den här: Feminism är en rörelse som arbetar för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.
Är du med på vad det innebär att vara feminist nu? Bra.
Först och främst. Det ena, behöver inte utesluta det andra. Om det var så opposition och politik fungerade skulle vi för länge sedan slutat ifrågasätta skolmaten och maten på äldreboenden, när en av åtta i världen inte ens har tillräckligt med mat för att hålla sig frisk (WFP).
Eller varför klaga på svenska betygssystemet, när 58 miljoner barn i världen inte har en skola att gå till? (Unicef). Att feminister talar om kvotering innebär inte att de inte bryr sig om det vedervädiga hedersförtyck som pågår i detta nu i vårt land. Än mindre bagitallsierar man kontrollen av kvinnor för att man talar om genusdagis.
Genusdagis må för många vara kontroversiellt, men likväl ett fundamentalt steg i rätt riktning mot det där jämställda Sverige vi så gärna vill identifiera oss i. Det är sedan barnsben män respektive kvinnor växer in i sina könsroller. Det är redan där vi handlöst faller offer för det patriarkat som präglar vår värld, Sverige inkluderat.
Det är just därför det är så viktigt med dessa genusdagis. För att motverka de frön som sås hos barn, som annars riskerar att blommar ut i statiska föreställningar om mannen och kvinnan.
Feminism behövs hela tiden, överallt. Det behövs i Indien, i Uganda och i Sverige. Utmaningarna är olika stora och fokus ligger naturligtvis på olika delar av samhället, beroende på samhällets utgångspunkt.
Viktigt är att veta, att alla kan inte göra allt, men att alla faktiskt kan göra något. Om någon väljer att tala om genusdagis är det fantastiskt. Om någon annan fokuserar på kvotering till bolagsstyrelser, är det minst lika bra.
Och jag kan lova dig, att alla dessa också förkastar hedersförtrycket mot kvinnor. Och att de inte under några omständigheter accepterar att polisen varnar kvinnor från att gå ut.
Min poäng är att alla debatter som utmanar det ojämställda samhället, är bra och viktiga debatter. Att man höjer rösten i ett sammanhang, utesluter inte att man inte ser och vill göra något åt ett problem i ett annat.
Och förresten. Du undrade om någon kvinna på allvar bryr sig om vilka som sitter i landets bolagsstyrelser? Svar ja. Det gör i alla fall jag! Jag bryr mig om att kvinnor ska få vara en del av en bestämmande sfär av samhället, av lika delar principiella skäl som praktiska.
Principiella i form av att kvinnor ska finnas representerade på alla nivåer av samhället. Praktiska – jag tror helt enkelt bolagsstyrelser skulle öka i kompetensnivå och effektivitet genom en bättre fördelning av respektive kön.
På samma sätt tänker jag kämpa för att jag, om planen går vägen och jag lyckas med en akademisk examen – inte kommer få 2,6 miljoner mindre i fickan under ett arbetsliv än min manliga kompis med samma akademiska bakgrund (Saco).
Om jag en dag själv blir förälder ser jag det som en självklarhet att motverka att min uppfostran betingas av vilket kön barnet har. Visst, jag känner mig tacksam och priviligerad över det faktum att mina orättvisor är bagatellartade, jämfört med de orättvisor många andra kvinnor står inför i världen. Men! Inte är jag nöjd för det. Och skam den som ger sig.
Samtidigt som jag kämpar för de orättivsor jag möter, tänker jag kämpa mot sexualisering av kvinnokroppar och hedersförtryck. Vill vi uppnå jämställdhet, kan vi inte besluta oss för en orättvisa. Vi måste se, och kämpa emot alla.
Du nämner att feminismen i Sverige “spårat ur fullständigt” eftersom att man på den internationella kvinnodagen diskuterar könsneutrala toaletter och porr i tv-utbudet på hotell. Jag tror att man ser det man vill se. Jag skummade igenom samma texter som du i går (för övrigt frågor för jämställdheten som också är viktiga).
Men vet du vad jag också läste? Om våldtäkter, bristande mödrarvård och tro det eller ej - hedersförtryck. Och artiklarna som berörde de sistnämnda ämnena, var betydligt fler kan jag lova.
Marcus skriver: Att vara jämställd och tro på alla kvinnors rättigheter verkar ha väldigt lite att göra med feminism just nu.
Tillåt mig att återupprepa definitionen av feminism:
Feminism är en rörelse som arbetar för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.
Jo, Marcus. Att vara jämställd och tro på alla kvinnors rättigheter är feminism, har alltid varit, och är just nu.
Eva Eriksson
Ps. Du skriver att feminister är manshatare. Fel! Ta det lugnt med generaliseringen. Jag hatar inte män. Har svårt att tro att det går att uppnå någon slags jämställdhet utan dem. I believe in you guys!
