Feministerna har ingen aning om hur vanliga kvinnor har det

Kvoteringsivrarna är i full gång och feministerna tuggar teser som maoister – men de har inte en aning om hur vanliga kvinnor har det. Det som är intressant innanför tullarna struntar den deltidsarbetande kvinnan i Hammenhög i. Hon försöker bara få sin vardag att gå ihop, pengarna att räcka till och slippa vara mamman som hämtar sitt barn sist på förskolan.

Det är inte ett dugg intressant för de flesta av oss vem som sitter i styrelsen för börsnoterade bolag. Att regeringen nu hotar med att tvinga börsbolag att kvotera in kvinnor är därför anmärkningsvärt. Vem som sitter i vilken styrelse bör vara upp till bolagen själva och inget som politiker ska lägga sig i.

Hur en kvinna som blir inkvoterad ska kunna vinna respekt bland de övriga i styrelsen förblir en gåta. Kvinnor görs till ett offer där deras karriärer misskrediteras av en klapp på huvudet. Att jämställdhetsministern Åsa Regnér på det här viset betvivlar sina medsystrars kompentens är sorgligt.

På regeringens hemsida säger ministern själv att ”Som minister i en feministisk regering vill jag utveckla en modern välfärdsmodell”. Men hur modernt är det egentligen att värdera människor utifrån kön?

Vi i Kristdemokratiska ungdomsförbundet tror snarare på att ge människor lika möjligheter att forma och skapa sina egna liv. Politikens roll är inte att komma med pekpinnar och tala om för varken familjer, börsbolag eller medborgare hur de bör leva sina liv.

Kvotering leder till en kosmetisk rättvisa där män och kvinnor inte nödvändigtvis får samma chanser. Det finns ingenting som visar på att 50/50-förhållanden skulle garantera någon form av lika inflytande. Styrkeförhållanden och inflytande handlar om så mycket mer än numerär representation.

Vi drar snarare slutsatsen att det här inte handlar om jämställdhet och kvinnors väl. Det här handlar om något annat. För om vi fäster blicken utanför Sveriges gränser så är det betydligt fler kvinnor som driver företag och sitter i styrelser.

Där de har annorlunda lönestrukturer, bättre möjligheter att ha hemhjälp både vad gäller städning men också barnpassning. Där det är möjligt att jobba 60 timmar i veckan utan att familjelivet blir lidande.

Att förändra sammansättningen i bolagsstyrelser har snarare socialistiska förtecken än jämställdhetspolitiska. Jämställdhetsministern säger sig vilja vara modern men det här är snarare en bitter eftersmak av 70-talet där socialdemokraterna gjorde allt för att krossa företagen.

För inte är det den ensamstående tvåbarnsmamman som skriker efter förändring i börsbolagen, utan politiska företrädare som med kvinnor som täckmantel vill detaljreglera sönder näringslivet.

Att ha 40 procent kvinnlig närvaro i börsbolag är kanske en triumf för ”smartaste bästa tjejgänget” men för verklighetens kvinnor spelar det ingen roll.

Felicia Sundmark,
Familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU