Assistans är en rättighet – ta den inte ifrån oss

I barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnérs (S) replik (9/3 2016) till VIMPAs debattartikel i Nyheter24 (2/3 2016) skriver ministern bland annat ”Det målas upp en motsättning i artikeln, mellan ena sidan kostnadskontroll och andra sidan en lagstiftning som möjliggör människors frihet och rättigheter. Det är inte första gången jag möter den bilden eller oviljan att tala om kostnader inom assistansen.”

VIMPA är emellertid öppna för att prata pengar men inte med det ensidiga fokus på att sänka kostnader som gäller nu. Samtidigt vill vi uppmana Dig att vara ärlig om dina tankar kring assistansen och LSS. Vi vill därför att du ger svar på de frågor vi ställer. Svar som du undviker att ge.

I en seriös analys av hur mycket assistansreformen kostar måste man förutom de mänskliga och demokratiska vinsterna ta hänsyn till många fler faktorer än hur många miljarder kronor reformen kostar brutto.

En stor del av bruttokostnaden går tillbaka till staten i form av löneskatt och arbetsgivaravgifter. Assistansreformen är också en mycket effektiv jobbskapare med drygt 90 000 sysselsatta personer. Tack vara personlig assistans kan ett stort antal personer jobba istället för att leva på pension, anhöriga behöver inte stanna hemma för att hjälpa nära och kära med mera.

I kostnadsdebatten måste man också ta hänsyn till alternativa kostnader - något som är i stort sett frånvarande när finansieringen av assistansreformen diskuteras. Om regeringen och övriga partier signalerar att man är beredd att genomföra en djupgående analys om samhällets kostnader för och assistansreformens inverkan på samhällsekonomin deltar vi gärna i den diskussionen.

Dock har en sådan analys inte synts till och regeringen visar inga ambitioner att göra en sådan analys. Inom ramen för denna replik skulle vi vilja be dig som ansvarig minister att svara på följande frågor. Vi kommer kort ge vår syn på varför dessa frågor är viktiga att få svar på. Rent generellt tycker vi att du varit väldigt otydlig i dessa frågor.

Olof Palme sa i ett tal inför den socialdemokratiska partikongressen 1975:

”För oss är demokratin en fråga om människovärde, och människovärde det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde, det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Människovärde, det är rätten och den praktiska möjligen att tillsammans med andra forma framtiden. Dessa rättigheter, demokratins rättigheter kan inte få vara förbehållna ett visst skikt i samhället. De måste vara hela folkets egendom.”

Detta citat har i detta sammanhang två syften:

Vi tycker för det första att citatet beskriver assistansreformens intentioner, det vill säga vår rätt att leva jämlikt i samhället. Detta citat beskriver också våra ökade möjligheter att arbeta och studera med hjälp av undanröjda begränsningar.

Det andra syftet är en uppmaning. Den uppmaningen är att du Åsa Regnér ska tala klarspråk om din syn på LSS och assistansen. Gör detta i Olof Palmes anda. Vi uppmanar dig därför att svara på dessa frågor.

Fråga 1:

Av de personer som har rätt till LSS idag, vilka anser du inte har rätt till LSS-insatser?

Du pratar ofta om att man måste veta att rätt personer får rätt till insatserna. Detta är viktigt för att skapa legitimitet för insatsen. Detta låter jättebra men hur vet du att det inte redan är rätt personer som har tillgång till insatsen idag?

För trots restriktivare bedömningar och tillämpningar minskar inte antalet som har rätt till insatsen. Vi anser därför det klarlagt att det finns ett behov för cirka 19 000 individer. Rimligen borde ju handläggare och beslutsfattare hålla sig inom lagens ramar. Dessutom anser vi fusket vara försumbart. Denna åsikt understöds bland annat av Försäkringskassans egna beräkningar.

Fråga 2:

Hur ska Försäkringskassan kunna värna LSS-intentionerna och samtidigt fullgöra instruktionerna i regleringsbrevet från december 2015?

Här återupprepar vi Maj Karlssons (V) fråga om detta regleringsbrev borde föregåtts av en lagändring. Vi anser att detta är ett sätt att nedmontera LSS bakvägen.

Fråga 3:

Vad är kvalitet för dig när det gäller LSS-insatser?

Du skriver i din replik att kvalitet och kostnadskontroll inte är någon motsägelse. Problemet för oss är att konceptet kvalitet är individuellt för varje brukare av assistans. Det finns aspekter av den personliga assistansen som ska styras av kvalitet. Men dessa aspekter ska utgå från assistansanordnarens möjligheter att utföra assistansen enligt brukarens önskemål. MEN brukaren får aldrig begränsas i sin möjlighet att leva som andra.

Fråga 4:

Anser du att förmånstagare av LSS har det för bra och bör sparas på?

Här stämmer vi in i Bengt Westerbergs tanke att det legitimt att tycka att man bör spara på LSS men då bör du och regeringen vara ärlig om det och förklara hur Ni tycker att människors behov av hjälp ska lösas. För en sak är säker. Behoven försvinner inte.

Avslutningsvis vill vi understryka att vi starkt motsätter oss att benämna LSS-insatser som en förmån. Det är en rättighet som är inskriven i CRPD artikel 19. Detta är ett gängse begrepp som används här för att undvika begreppsförvirring.

Mikael Andersson,
Ordförande, VIMPA

Claes Bogdanoff,
Vice ordförande, VIMPA