Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Cannabis räddade mig från självmord

- 05/04/2016, 09:09 -
Alexander Aspenlöv skriver om sitt medicinska bruk av cannabis.
1 av 3

Alexander Aspenlöv skriver om sitt medicinska bruk av cannabis.

Privat/TT

Alexander Aspenlöv.
2 av 3

Alexander Aspenlöv.

Privat

"Utan offer finns det inget brott, och vi är inte offer. Vi är tacksamma".
3 av 3

"Utan offer finns det inget brott, och vi är inte offer. Vi är tacksamma".

TT

Debattören: Livet är i dag, för första gången i mitt 23-åriga liv, riktigt underbart. Min målsättning är att få människor att förstå det medicinska bruket av cannabis.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Hej. Jag heter Alexander. Jag är 23 år gammal, och för ett år sen var jag med om en MC-olycka som gjorde mig paralyserad från bröstet och neråt. Detta påverkade mitt liv på ett sätt jag inte hade kunnat tänka mig.

Att bli paralyserad nej-stämplar så mycket av vad det innebär att vara människa. Att bli paralyserad dödade hoppet om att någonsin hitta kärleken, då jag inte kunde förstå varför någon skulle vilja ha mig som är rullstolsbunden. Helt plötsligt handlar ditt liv bara om att andas, äta och sova.

Alla möjligheter människokroppen annars för med sig försvinner. Jag började känna ett enormt sug efter sakerna jag inte längre kan göra. Enkla saker, som att kunna gå i naturen, spela fotboll, eller gå till badhuset.

Som om detta inte vore nog känner du konstant behovet att be om ursäkt till andra. Du skäms för vad du är, varenda gång du behöver deras hjälp till de mest banala saker. Blotta faktumet att du existerar blir något pinsamt man vill säga förlåt för, just för att du är ett konstant besvär i deras närvaro.

Livsglädjen försvinner. Självaste livet i sig blir till en handling som man inte klarar av att utföra. Jag samtalade med psykolog och andra i liknande situation men råden jag fick var inte något jag kunde ta till mig.

Det var kall, död information. Även att jag rationellt visste hur jag borde tänka och tycka, var jag känslomässigt fast i hopplösheten.

Och det är därför jag skriver den här debattartikeln, trots risken att jag kommer bli åtalad. För det är så pass viktigt för mig att allmänheten får veta hur cannabis påverkade mitt liv.

Självmordstankarna försvann. Mitt liv slutade genomsyras av tvivel. Min inställning till skadan, och livet i stort, förändrades. Jag slutade lägga in en känslomässig värdering i vissa saker där det är bäst att låta bli.

Jag slutade skämmas. Alla råd jag hade fått blev plötsligt lättare att ta till mig, för det är vad cannabis gör. Det öppnar sinnet, för den som är villig att använda det på det sättet.

Men det absolut mest oväntade, och häpnadsväckande, är att jag började se min skada som en gåva. Det som hände stoppade min ytlighet och det materiella tänkandet. Det gav mig en ny mening.

Innan jag rökte var sådana här tankar bara ytliga och flytande, funderingar med ingen riktig mening bakom. Skadan var fortfarande en begränsning.

Men efter jag rökte fick tankarna mer substans, och förde med sig den tillhörande känslan också. Skadan var en gåva, men det var cannabisen som gjorde det till en gåva.

Trots att jag bara rökte ett fåtal gånger hittade jag värde och mening, inte bara under rusets gång men även långt efter ruset försvunnit.

Det är även värt att nämna att när jag röker så ökar känseln där jag är förlamad. En behaglig orgasm-liknande känsla sprids då genom ben, fötter och skrev. Så visst hjälpte cannabis fysiskt, men det största för mig är hur mycket det hjälpte psykiskt med långvarande insikter.

Jag förstår dock att alla inte blir påverkade likadant av cannabis, och för vissa kan det bli allt annat än behagligt. Det beror mycket på hur man är som person, och även vad man röker för slags strain.

Men det går inte förneka att cannabis räddade mitt liv, och det finns många i samma sits. Andreas Thörn och Jens Waldmann är två andra exempel som fått uppmärksamhet i media, men det finns många fler historier likt våra som inte får komma till ytan.

Cannabis är inte för alla. Men de som vet hur man använder det ska ha rätten till att göra just det, för vi förtjänar rätten att bekämpa vår egen sjukdom – så som det fungerar bäst för oss.

Vi förtjänar rätten till ett drägligt liv. Utan offer finns det inget brott, och vi är inte offer. Vi är tacksamma.

Livet är i dag, för första gången i mitt 23-åriga liv, riktigt underbart. Min målsättning är att få människor att förstå det medicinska bruket av cannabis.

Enligt svensk lag är cannabis en klass 1-drog utan medicinsk potential. Men lagen har helt enkelt fel. Den är baserad på föråldrade faktafel, och förstör människors liv.

Det finns alldeles för många undantag för att hålla igång den här charaden. Andra länder har förstått detta.

I USA har det börjat legaliseras för medicinskt bruk, och Israel behandlade 23 000 personer med cannabis under 2015. Detta är inte utan anledning. Vare sig man lider av cancer, epilepsi eller PTSD – cannabis fungerar.

Alexander Aspenlöv

Borde cannabis för medicinskt bruk vara tillåtet?