Tilde, 15: Varför får jag inte hata förtrycket kvinnor utsätts för?
Debattören: Jag kanske inte kan förändra världen, kanske inte ens förbättra. Men jag tänker göra mitt. Trots att jag inte borde så känner jag som ung kvinna ett stort ansvar att visa hur coolt det är att stå upp, att höja rösten och ta plats.
Tilde Rääf är 15 år och går i nionde klass på Grubbeskolan, Umeå.
Tilde är mycket intresserad av musik och har sökt vidare inom musiken till gymnasiet.
Tilde älskar att skriva och började engagera sig inom feminism extra mycket för ungefär ett år sedan. Efter det har hon startat upp en feministisk aktivistgrupp med ett gäng tjejer.
Jag är och kommer förbli chockad över att det fortfarande i dag 2016 finns kvar kvinnoförtryck och brister i den jämställdhet som äger rum i Sverige.
Hur kan det finnas kvar individer som är så rädda för att vara radikala och ta plats så att man inte kallar sig för feminist?
Speciellt ni män som njuter av platsen på prispallen och inte vill ta parti i en så viktig fråga som mänskliga rättigheter och skyldigheter mellan könen.
Jag får ofta frågan om jag är manshatare. Jag hatar inte penisbärare, men det är klart att jag avskyr maskulinitet och stoltheten i att vara alfahane.
Varför får jag inte hata klyftorna i samhället? Varför har jag inte rätten att hata kvinnoförtryck utan att vara en "feministfitta"?
När jag gick på dagis var den ständiga ursäkten till att killar behandlade mig dåligt och orättvist att de var kära i mig. Redan då visas en acceptans för våld mot kvinnor.
Det gick så långt att en liten pojke hoppade på mig bakifrån och bet mig hårt i ryggen utan vidare utredning om hans groteska beteende.
"De är bara barn".
Precis, barn som en dag ska styra världen. Därför måste vi förändra, förändra hela systemet. Sluta vara rädda för att tala om sanningen för barn, börja våga uppfostra (speciellt pojkar) på ett strängt och hårt sätt.
Våga sätta gränser och lära dem tidigt att ett nej är ett nej. Sluta tvångspussa och krama era barn. Låt dem välja själva när dem vill röras vid. Gör ni inte det kommer ni visa att deras röst inte hörs, att deras nej inte är ett stopp.
För vad kommer det leda till senare? Sluta hindra era flickor att gå på festivaler och andra sammanhang där risken för våldtäkter är otroligt stor.
Låt hellre era pojkar stanna hemma för att det finns en risk att dem rör vid någon som inte vill, lockas in i en gruppvåldtäkt eller ofredar tjejer med "för korta kjolar" i publikhavet.
Det måste nå ett slut, därför måste vi börja enda från starten. Jämställdhet ska vara en självklarhet, visa därför era pojkar hur man behandlar det motsatta könet, ta in oss, låt oss vara människor inte bara tjejer.
De gånger jag ifrågasätter folk jag stöter på som inte klassar sig som feminister så får jag ofta svar som:
"Jag är inte feminist, för jag hatar inte män"
"Jag rakar mig under armarna, så jag är inte feminist"
"Det är skillnad mellan feminism och jämställdhet... Och nej jag är inte feminist."
Så säg mig, vad är skillnaden enligt dig? Ska jag säga dig en sak, vad du än svarar så kommer ditt svar inte vara baserat på fakta. För om du står för ett jämställt samhälle så är du en ren och skär feminist.
Jag vet trots att det lever kvar feghet att de flesta sunda, normala, klartänkta personer utan tvekan är feminister, i alla fall i mina ögon.
Men sen finns det dem som än i dag, ofta på grund av förtrycket från män, inte vågar kalla sig feminister. Folk som påverkas av mäns syn på de osexiga feministerna.
De osexiga feministerna som kanske vägrar följa normerna och männens syn på hur en kvinna ska se ut och bete sig. "Det är klart man ska göra männen till lags, jag vill vara något i deras ögon, något de gillar."
Jag kanske inte kan förändra världen, kanske inte ens förbättra. Men jag tänker göra mitt. Trots att jag inte borde så känner jag som ung kvinna ett stort ansvar att visa hur coolt det är att stå upp, att höja rösten och ta plats.
Jag tänker så ett frö, ett frö hos dig som läser detta, ett modighetsfrö. Du är modig, du är stark, du kan, du vill, du vågar.
"För jag tänker putta ner dig från prispallen för att visa vem som ska stå där, hålla huvudet högt och låta dig stirra på kronan jag bär".
Tilde Rääf
