Hur tjejer har sex med varandra har inte du med att göra

Fråga en lesbisk tjej, vem som helst, nästan alla har varit med om det. "Hur har ni sex med varandra egentligen?"

Även om svaret "Om du inte vet hur du tillfredsställer en kvinna utöver att du stoppar din snopp in och ut ur tjejen så tycker jag synd om din tjej" är ett bra svar – så är det inte okej för någon att fråga om en sån sak.

Sex är privat, och andras sexliv är inte din ensak.

Fråga en transsexuell person, nästan vem som helst, alla har fått frågor om sitt könsorgan. Sedan när blev det socialt accepterat att ställa intima frågor om andras könsorgan?

Vi har kommit till en punkt i utvecklingen där HBTQ-personer har blivit allmän egendom där det är fritt fram att fråga folk en känner liksom inte känner, vad som helst, nästan som att vissa människor är verklighetens Wikipedia.

Diskriminering, våld och kränkningar förekommer olyckligtvis också men jag har idag valt att belysa de så kallade "snälla eller skämtsamma" bemötande som HBTQ-personer runtom landet dagligen får leva med.

Sexistiska "skämt" som vissa heteromän säger till flator ute på krogen som "Får jag följa med er hem till sovrummet?", är ett sådant exempel.

Bara för att en människa inte passar in i vår cisperson/heteronormativa samhällsbild så innebär det aldrig att en har en skyldighet att vända ut och in på sig själv för andra bara för att någon annan finner saker och ting intressant.

Men varför är det så problematiskt att ställa frågor? Ens nyfikenhet kan ju leda till ökad kunskap och mer kunskap leder ju till mer acceptans?

Ja, det är ju en sida av myntet. Kunskap är nyckeln till ökad tolerans och en positiv utveckling, så det är inget snack om den saken. Dock är det så att alla frågor inte är bra frågor.

Tittar vi hur verkligheten ser ut i Sverige i dag så är hälsan bland HBTQ-personer sämre än hos resten av svenskarna.

Psykisk ohälsa är ett stort problem och därför är det särskilt viktigt att vi ser över vårt bemötande med andra individer. Många bäckar små, som en brukar säga, är ett faktum i detta läge.

Många, framför allt unga, mår dåligt i perioder och det gör inte saken bättre att konstant behöva stå sig själva till svars hela tiden.

Det är ingens skyldighet att öppna upp sig för omvärlden och det är heller inte okej att fråga, till exempel om en person är gay eller transsexuell, det är oviktigt, högst privat och absolut inte din ensak.

För att komma till bukt med den psykiska ohälsa vi ser idag behöver vi alla dra vårt strå ur stacken och behandla alla medmänniskor med respekt, ödmjukhet och omtanke men på ett korrekt sätt.

Hur ska vi då bemöta HBTQ-personer? Bra fråga, hur tycker du att vi ska bemöta andra människor? Mitt förslag är med respekt.

Innan du ställer en fråga till någon som inte är som du i alla lägen, fråga dig själv; "Skulle jag fråga en hetero/cisperson samma fråga?".

Om svaret är nej så kan du googla det lite senare i stället, det finns inget du inte kan kolla upp på någon minut i din egen mobiltelefon.

Ens läggning eller könsidentitet handlar inte bara om sex eller könsorgan, det handlar om kärlek, livsstil och vanliga människors vardag.

Viktigast av allt är att visa respekt för andra människor och även om du inte förstår allt om alla så får man inte glömma att förståelse och respekt inte är samma sak.

Filippa Fernqvist,
Ordförande, Liberalerna, Sigtuna Kommun, egen företagare och liberal feminist